funktionsnedsättning

Subtil diskriminering

Publicerad av

1

Kan det ha hänt något med samhället eller är det bara jag som har börjat använda ordet diskriminering mer på senare tid?

Så går funderingarna idag, och så blandas det med en lagom mängd ilska. Lagom mängd för att inte lyckas fokusera tillräckligt på något av det som är viktigt.

Jag blir lite bitter en stund, äter frukost efter lunch enbart för att jag glömde bort att göra det före lunch, lyckas ha några trevliga telefonsamtal för att sedan balansera upp humöret och skriva av mig här. Allt i förhoppning om att lyckas vända ilskan till något produktivt, och kanske till och med positivt.

Jag jobbar ofta med att hitta strategier för att få saker och ting att fungera så effektivt som möjligt. Det är för att kunna hushålla med energin, då jag vet att den sällan räcker till allt jag vill göra eller allt som krävs av mig. Det har jag nämnt tidigare.

Min senaste strategi går ut på att omge mig med människor där det finns ömsesidig respekt och förståelse och där man faktiskt betyder något för varandra. Då blir varje relation uppbyggande. Allt annat försöker jag att undvika då det sällan resulterar i annat än ilska, onödig förlust av energi och en känsla av otillräcklighet ihop med lite lätt kvävning och frustration.

arg gubbeDen senaste tiden har det blivit ganska mycket samtal och brev till olika myndigheter och instanser av olika anledningar. Förr brukade jag skylla mina klagande toner på att ha Eskilstuna som uppväxtort, men nu har jag blivit äldre och visare. Jag är helt enkelt missnöjd och kan inte behålla det för mig själv. Men så vill jag även se förbättring.

Det finns de som verbalt eller skriftligen har fått känna på mitt missnöje. Nu har även Blekinge tekniska högskola (BTH) fått sig en släng. Det var oundvikligt, enligt mig. Läraren är ostrukturerad och väljer att inte undervisa, utan istället förmedla länkar till olika sidor på nätet. Man kan, enligt BTH, studera med funktionshinder.  Vad det innebär för dem borde de ha tagit reda på innan de erbjöd studenter den möjligheten.

De är inte helt ensamma om att ha problem med det när det gäller distansstudier, men hittills har jag aldrig varit med om att någon högskola eller något universitet inte har kunnat bistå med fungerande hjälp på något sätt. Struktur och undervisning är för mig självklara och basala saker i en kurs eller utbildning. Att det fattas på den kurs jag går på BTH gör mig nästan stum.

Så jag skrev ett långt mail till BTH där jag uttryckte mitt missnöje. Jag skrev bland annat:

Det är för mig märkligt och problematiskt att läraren på kursen:

  1. tar för givet att jag ska veta att kursen heter en sak, men kallas för en annan.

  2. vet att strukturen är svår och problematisk för många men vägrar att förändra den till det bättre.

  3. inte ger undervisning i de moment som sedan ska bedömas.

Och:

Diskriminering blir inte bättre för att den undanhålls i ett tidigt skede. Det framstår däremot som väldigt missvisande med information som denna på BTH’s webbplats:

Blekinge Tekniska Högskola ska vara en öppen högskola, tillgänglig för alla. Som ett led i detta finns stödåtgärder för studenter med funktionshinder.

I andra sammanhang skulle detta ses som falsk marknadsföring.

 

zipmouth smileyOm man skulle vilja rättfärdiga diskriminering, skulle man kunna gå in här och märka ord. Funktionshinder vs funktionsnedsättning. Inga mer kommentarer om det.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag inser att jag behövt förklara för en högskola varför man bör undervisa på en kurs eller en utbildning. Ord fattas mig, helt enkelt.

Visst kan det tyckas synd att hoppa av kursen och på ett sätt känns det som ett nederlag. Jag försökte ju faktiskt. Men med tanke på var BTH nu har placerat ribban (vilket är lägre än lägsta nivån i en professionell limbodanstävling) så är jag inte så säker på att jag vill genomlida mer av tramset. Jag behöver inte ens högskolepoängen för min utbildning. Jag ville ha kunskapen men det lär ju finnas andra som kan lära ut den, på riktigt.

ADHD och din åsikt

Publicerad av

8

 Image

Dåååååååååå var det dags även för mig. Egen blogg!
Inte bara för att jag till slut valt att falla för trycket.
Det hoppas jag att du snart upptäcker.

Jag blir konfunderad över att alla ska blogga utan att ha något att säga. Tänk om jag också blir en sådan person. Läskigt…
Å andra sidan – folk verkar ju gilla det. Kanske för att det blir så avslappnat och skönt att få läsa något som inte handlar om sådant
man inte orkar engagera sig i dygnets alla timmar. Eller man kanske hittar en blogg som handlar om just det man själv är intresserad av. Somliga kanske hellre läser en blogg än tittar på TV, och vem kan klandra dem? Jag kan förstå det, som jag sitter här och tittar på reklam varvat med dåliga serier.

Nu undrar du så klart vad jag har att säga, nu när jag vågat vara så styv i korken. Jag vill till en början inte säga så mycket. Jag vill faktiskt veta vad du har att säga. Jag vill ha din kommentar om en viss sak. Men först vill jag berätta något. Jag har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den heter ADHD. Det är en förkortning av: Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder.

Vid det här laget finns det säkert massor med ADHD-bloggar eller bara andra bloggar om exakt samma sak. Jag är inte ute efter att likna dem. Jag är ute efter att få din åsikt och dina tips utan att behöva plöja mig igenom alla de andra bloggarna, sajterna eller forumen. Kalla mig lat eller smart, vilket du vill  ;o)

Det är lätt att associera till någon som är bråkig eller har svårt att sitta stilla när man tänker på ADHD. Men det många inte vet är att det
finns tre olika typer av ADHD. En variant innebär att man har koncentrationssvårigheter, en variant innebär att man är hyperaktiv och en variant innebär att man har de båda andra varianterna. Jag har den första varianten, alltså innebär detta att jag har koncentrationssvårigheter. Detta kallades tidigare ADD men är numera inte en egen diagnos, utan en kategori av ADHD. Jag brukar säga att jag har ADHD ”light”, men det finns det så klart inget som heter. Jag antar att det känns skönt att inte kategorisera mig själv som en av de värsta, även om jag nu skulle vara det.

Jag har fått möjligheten att gå i en ADHD-grupp, vilket jag uppskattade. En av de saker som fastnade mest var förklaringen om hur hyperaktiviteten inte alls är obefintlig för oss som inte kvalar in under kategorin hyperaktiva. Hyperaktiviteten sitter liksom i huvudet i form av tankar i mängder och i extremt hög fart. Dessa tankar stör uppmärksamheten. På mig stämmer detta in på pricken. Jag hinner inte ens med i mina tankars tempo. De slutar inte att dyka upp och de väljer liksom själva hur mycket plats de ska få ta. Så känns det, som om man inte kan kontrollera dem fast man vill. På så sätt kan man säga att hyperaktiviteten sitter i huvudet i stället för i kroppen, som det gör för dem som har en diagnos som innehåller hyperaktivitet.

Denna funktionsnedsättning har varit på tapeten ett bra tag. Jag har hört diskussioner på radio och läst om ADHD i olika artiklar, men det är som om informationen om vad det egentligen är och hur det fungerar inte riktigt fastnar hos folk i allmänhet. De flesta som får höra att jag har ADHD säger spontant ”Det har jag också” eller ”Men det har ju alla”. Av de som spontant påstår sig ha ADHD, som respons till det jag sagt, har inte någon diagnos. Så varför säger man så? Kan det vara okunskap?

Själv vill jag bli bättre förstådd av andra många gånger, men även förstå andra bättre. Detta samspel kan ibland vara problematiskt just på grund av ADHD:n. Det är också en av de saker som jag personligen tycker är svårast att förklara för andra och som andra har svårt att förstå utan förklaring. Jag misstänker att du ser en del av problematiken här.

Det jag främst vill fråga just nu är följande fyra frågor.
1. Hur tror du att ADHD tar sig uttryck?
2. Finns det för lite information om hur ADHD fungerar?
3. Har du några bra tips att ge någon som har ADHD?
4. Brukar du säga att du har ADHD, fast du inte har det?

Dina svar kan vara till stor hjälp!