Mer tid

Ja, visst är det väl skönt när man har mer tid till att bara vara och låta tankarna utvecklas. Det är ju då man kan omsätta tankarna till något vettigt i verkligheten.

Klicka på länken nedan och läs artikeln.

http://www.va.se/nyheter/2015/02/17/professorn-vi-borde-bara-jobba-tva-timmar-per-dag/

Vägen till nytt samhälle

Denna borde alla läsa. Jag syftar på artikeln jag har länkat till nedanför.

Otaliga gånger har jag, i olika sammanhang, påstått att jag tycker att samhället springer ifrån människorna som egentligen är dess beståndsdelar.

Att samhället utvecklas åt ett håll där människor sållas bort för att de inte kan infoga sig i en allt snävare mall. De får en diagnos med en plan på hur de ska kunna anpassas.

Att samhället inte kan hantera unika individer, vilket vi ju är, istället för att alla får bidra med sina olikheter.

Artikeln sätter, enligt mig, fingret på just denna problematik och ger förslag som kan vara värda att prova.

Klicka på länken och läs artikeln.

http://mobil.dn.se/insidan/psykologiprofessor-gor-upp-med-sjalvhjalpstrenden/

Icke-rutiner

Icke-rutiner…

Jag kan ha hittat på ordet, men det stämmer så väl överens med verkligheten. Alltså min verklighet av att rutiner inte infinner sig fastän de borde. Jag har nog nämnt det förut.

Det enda som kan bli en rutin är något som inte är för ansträngande. Jag kanske framstår som lat. De som tycker att jag är lat är oftast de som inte förstår vad ADD är och hur det påverkar mig. Jag tycker att jag förstår det, men funderar ändå ibland över om jag kanske är en aning lat då och då.

Jag jobbar hårt för att inte vara eller framstå som lat, men det märks inte. Det gör bara att jag hamnar närmare ”normalnivån” på något vis, så att klyftan mellan mig och de som inte har ADD blir mindre. Därför framgår det inte hur mycket energi det tar att faktiskt framstå som icke-lat.  ADD:n blir liksom en energitjuv.

När det kommer till rutinerna, eller icke-rutinerna, är det mer än bara energin som saknas. Även en överblick och struktur saknas. Med en överblick är det liksom lättare att upptäcka stopp på vägen i god tid, tänker jag bildligt. Har man dessutom lätt för struktur, att se struktur och att skapa struktur, så kan man lätt hitta det smidigaste sättet att ta sig runt stoppet. Jag har tidigare förklarat känslan av att jag är i en labyrint och inte hittar ut. (Läs om det här.) Så kan det lätt kännas när man saknar överblick.

Jag har kommit på att jag kan skapa min egen struktur, om jag bara får tillräckligt fria händer. Men med en färdig mall har jag inte fria händer, bara befintliga ramar. Det sätter en del käppar i mina hjul för att kunna få till rutiner. Jag vill ha möjlighet skapa min egen strategi helt och hållet.

Ett bra mallexempel är den klassiska planeringen för att komma iväg i tid på morgonen. Att lägga fram kläder kvällen innan, det ska ju vara en bra och funktionell rutin. Jag har provat det och förargat mig själv nästan varje gång. När det väl blir morgon har jag inte längre lust att ha på mig det som jag tagit fram kvällen innan, och jag kan inte övertala mig själv att spara tid genom att ändå ha dem på mig. Jag bara MÅSTE ha på mig något som jag känner för att ha just då.

Vissa dagar resulterar det i att jag, om jag har möjlighet, byter om 3-4 gånger samma dag. I min garderob har jag inget vidare system för det, så där råder någon form av organiserat kaos.

Dessa icke-rutiner är som lejon som ska tämjas, men jag är en ganska dålig lejontämjare som har svårt att anpassa mig till befintliga varianter. Så ett ständigt arbete pågår, vilket dagliden stjäl mängder av min energi.

Och allt för att kunna fungera i den takt som samhället vill. Det är som om samhället spelar eurodisco och jag ska försöka matcha det med klassiskt pianospel. Hur jag än gör låter det ruttet och plastigt i stället för levande och känslosamt.

Vilken syn har du?

Det är intressant att forskningen om ADHD fortgår och att man hela tiden kommer fram till nya saker.  Vissa nyheter om ADHD motsäger ibland varandra, vilket gör att det blir ännu mer intressant. Varför blir det så? Vad är då ADHD egentligen? Ärftligt, inte ärftligt…?

Visst kan det vara smidigt att ge alla varsin diagnos, då vet man vem man ska stoppa i vilket fack. Eller så kan det vara så att alla är unika fast många har liknande problematik i olika sammanhang. Det skulle ju kunna bero på att samhället utvecklas i färre riktningar än antalet olika typer av problematik. Hängde du med på mitt resonemang?

Jo, det finns ett antal typer av vanlig problematik hos ett stort antal människor, men samhällets utveckling går enbart i en riktning. En riktning som inte underlättar för människor som har någon form av problematik. Det resulterar i att väldigt många människor inte mår bra i samhällets utveckling. (Läs mer här)

Detta har psykiatrin och läkemedelsindustrin löst med mediciner som påverkar hjärnan på ett eller annat sätt. Dessa mediciner ”fungerar” på de flesta olika typer av problematik och hjälper dessutom till att få pengarna att flöda i det ekonomiska maskineriet.

För mig hjälper inte mediciner. Jag vill inte inta substanser som påverkar hjärnan på det sättet eftersom poängen är att jag ska förändras som person. Och målet med det är att passa in i samhället, som ändå redan har sprungit ifrån de flesta av oss. Totalt värdelöst  i mina ögon, vilket jag kommenterat tidigare. (Läs om det här)

Det lustiga är att Hjälpmedelsinstitutet vill hjälpa till att underlätta för personer med ADHD, alltså förändra bemötande och synsätt i stället för att ändra på personen i fråga. Ett helt annat tillvägagångssätt än samhället generellt har, vilket vore bra att anamma även inom sjukvården och psykiatrin.

Jag läste följande i en av Hjälpmedelsinstitutets foldrar. Jag tyckte det var mycket intressant, då jag kände igen mig helt och hållet i det mesta av detta. (Se länk i vänsterspalten under ”länkar”). Känner du igen dig eller känner du någon som det stämmer in på? Enligt mig spelar det roll om samhället strävar efter att ha samma syn som Hjälpmedelsinstitutet eller inte. Vilken syn har du?

Exempel på svårigheter i dagliga livet för personer med ADHD

Tidsuppfattning:
Personen saknar känsla för tid, kommer för sent eller för tidigt. Kan inte beräkna tidsåtgång för olika aktiviteter, för förberedelser, efterarbete samt för att förflytta sig emellan aktiviteter. Klarar inte att fördela tiden på ett bra sätt mellan olika saker han/hon har att göra.

Struktur och rutiner i vardagen:
Automatiserar inte, varje dags aktiviteter blir som nya och kräver för mycket energi att genomföra. Personen har mycket svårt att skapa och upprätthålla morgon- och kvällsrutiner, rutiner för matlagning, handling, städning, ekonomihantering och tvätt m.m.

Hålla ordning:
Många har rörigt hemma och på arbetet. De kan inte sortera viktigt från oviktigt, vet inte vad man kan kasta och saknar kanske bra förvaringssystem.

Få aktiviteter gjorda:
Svårt att mobilisera energi för att påbörja en uppgift och blir lätt hindrad av nya impulser. Gör andra saker, vilket resulterar i att man inte slutför det man har påbörjat.

Minnas:
Tappar ofta bort saker, glömmer vad man ska göra, missar avtalade tider och överenskommelser, har svårt att känna igen ansikten.

Uppfatta instruktioner och information:
Kan inte sor­tera information, missförstår lätt och har svårt att hålla kvar informationen i minnet. Kan inte hantera långa texter med många ord.

Sömn och dygnsrytm:
Har problem att komma i säng, insomningssvårigheter, sover osammanhängande, vaknar inte i tid och är ofta trött.

Ur: Arbetsmodell för hjälpmedel (2008), Hjälpmedelsinstitutet
Länk: http://www.hi.se/Global/dokument/publikationer/2007/07370-arbetsmodell-for-hjalpmedel.pdf

När Sverige är som sämst

Det är sällan jag skriver om något annat än min egen situation, för jag utgår nästan alltid från mig själv. Det är inte heller ofta jag känner mig manad att skriva om nyheter eller liknande, men det kan tydligen hända. Klicka på länken nedan och läs artikeln.  Jag måste säga att jag håller med Jimmy Fredriksson här.

http://www.expressen.se/gt/kronikorer/jimmy-fredriksson/fredriksson-skams-for-att-vara-svensk/