Glömt julklapparna…

Bara några dagar kvar…..

bild

Jag längtar till jul. Den där känslan jag hade när jag var barn vill inte försvinna. Jag låtsas att den gjort det bara för att jag har blivit vuxen och vet bättre, men i själva verket känns allt sådär extra mysigt när det är jul. Det är förvisso lite stressigare tiden precis innan jul, nu när man är vuxen. Vad skönt det var när man var barn och inte behövde ränna runt och leta efter de perfekta julklapparna. Men det finns en viss charm i det också, även om man varje år inser att man skulle börjat tidigare. Egentligen skulle man köpa julklappar året om, så att man är färdigmunderad när julen väl knackar på dörren. Så tänker jag varje jul, men hittills har jag inte lyckats. Men kanske nästa år…..

I år har jag ändå varit duktig. Alla julklappar utom en är inhandlade. De flesta ska bara slås in också. En liten ”detalj” man inte vill glömma. Men det är så mycket annat att hålla reda på och planera. Det ska städas och packas och så vill man ju självklart inte glömma något när man åker bort. En jul glömde jag faktiskt en hel påse med julklappar. Den stod ensam hemma hela julen medan jag firade någon annan stans och några förväntansfulla stackars släktingar blev lite snopna. Det är en repris jag strikt försöker att undvika.

Det är inte så charmigt att vara glömsk. Om någon tycker annorlunda vill jag hemskt gärna bli informerad. Bums. Jag har varit glömsk hela mitt liv. Jag minns att jag ibland fick höra som barn att jag var glömsk. Därför vet jag att jag alltid har varit det. Många har nog blivit irriterade på mig för att jag glömt vad de har sagt. Jag glömmer särskilt lätt andras scheman. Inte för att någon har citera sitt schema för mig, men det har hänt att någon vän berättat vad de ska göra under veckan till exempel. Det kan vara hur intressant som helst, men det är också hur troligt som helst att jag glömmer det. Mitt huvud är nämligen fyllt av mitt eget schema. Och mitt schema är extremt specifikt! Jag blir trött bara jag tänker på det.

För mig går det enorma mängder energi bara till att komma ihåg det jag redan har skrivit ner på en kom-i-håg-lapp. Det låter absurt, men det är sant. Jag ska komma ihåg mina läxor, min sons läxor, mattider, parkeringstider, sovtider, städning, vad som ska inhandlas, vem jag ska ringa etc. Listan kan göras löjligt lång. Detta låter som simpel vardag för de flesta, men för mig är den här simpla vardagen extremt energikrävande. Jag har försökt att beskriva detta för ett antal personer tidigare. En del har kommit med förslag som de tror är lösningen. Det kan vara allt från flera kom-i-håg-lappar till att sätta äggklockan. Andra har bara tyckt att jag är konstig. Det är inget fel med att skriva lappar och sätta äggklockor. I mitt fall är problemet att jag först ska komma ihåg att göra det i tid, och sedan ska jag komma ihåg att titta på lapparna eller komma ihåg vad det är jag ska göra när klockan väl ringer.

Jag var väldigt skeptisk till ADHD-gruppen innan jag började där. Men nu har jag den att tacka för ett antal insikter och jag har lärt mig en hel del. En sak som jag insett är att denna glömska, som följt mig som en skugga hela livet, inte är mitt fel. Det är faktiskt min ADHD:s fel.
Yippiiii!!!
Visst är ADHD inte en eftersträvansvärd diagnos, det är nog ingen diagnos alls som är eftersträvansvärd. Men den här insikten gjorde att en tyngd föll från mina axlar. Faktiskt! För hur mycket lättare känns det inte att börja jobba med en av sina sämre sidor, när man vet att den inte är där på grund av att man är bångstyrig, trög eller bara lat. Nej, det är ingen lång fråga. Det är bar en lång mening som låter som en fråga.
😮
Det är jag som talar om för dig att den här typen av insikter, om vad det är som är min egen tröghet, bångstyrighet eller lathet kontra vad som är ADHD, gör att jag kan acceptera mig själv lite bättre. Jag behöver inte längre klandra mig själv för att jag är så glömsk och inte borde vara det. Jag vet att det är en svårighet jag har som beror på något som jag inte styr, men som jag kan lära mig att hantera bättre om jag bara jobbar på det på rätt sätt.

Min största hjälp för att glömskan inte ska göra mig besviken är att inte stressa. Jag behöver känna att jag har läget under kontroll. Om jag blir för uppstressad blir jag förvirrad och då glömmer jag saker. Men vi ska inte glömma att jag även kommer ihåg en hel del saker. Ett gott exempel är mina sanna vänner. För alltid lojala.  Dem glömmer jag aldrig!

Annonser