Samhället – Är det du?

galenAtt psykisk ohälsa är något tabubelagt är ett förlegat synsätt, eller borde åtminstone vara det. Nu för tiden har de flesta någon form av svårighet, funktionsnedsättning eller något annat som har ett namn. Det kanske inte är så konstigt att folk slänger ur sig att de har ADHD, damp, dyslexi eller något annat, fastän det inte är sant (apropå mitt allra första blogginlägg, ADHD och din åsikt). Det är kanske ett sätt att passa in i dagens samhälle. Men ska var och varannan person ha en diagnos för att de ska kunna passa in i dagens samhälle?

Är det så det har blivit?

Om det är som jag har uppfattat det, att många får olika diagnoser till höger och vänster eller upptäcker nya problem som har med deras personlighet att göra och påverkar dem i vardagen – kan det inte vara så att vi faktiskt är unika? Nu undrar du om jag skämtar. Alla vet att varje individ är unik, så varför ställa frågan? Jag skämtar inte, för om vi är unika individer med allt vad det innebär och det är okej oss individer emellan, kan vi inte få vara det i samhället också då? Om alla har olika små eller stora individuella problem på olika nivåer, varför kan det inte bara få vara så? Det kan ju vara så att samhället har förändrats både mycket och i snabb takt. Det betyder inte att alla de unika individerna följer med i samhällets riktning och takt. Måste det vara fel? Kan det inte vara mer fel att samhället inte ger plats åt de unika individer som lever där?

Tänk vilken utopi, att alla skulle få vara sig själva utan att behöva anpassas till ’alla andra’. Nej, ’alla andra’ finns inte på riktigt. Det är bara ett sätt att till varje pris få in alla i samma fåra, som kossor, för att det blir mer lätthanterligt då. Det kan vara svårt att se, nu när vi väl är där.

frågetecken

Vill man inte ha mångfald? I så fall hycklas det i var och varannan platsannons, tänker jag.  Och så tänker jag så här: Om mångfald måste modifieras innan jag kan stå för ordets betydelse, så är det ju inte mångfald. Eller…? Kanske man borde börja med att definiera ordet mångfald, men ordböckerna kan inte ens enas om definitionen av ordet:

Begreppet mångfald, i den betydelse som här avses, definieras av Svenska Akademiens Ordbok som ett förhållande som är växlande eller varierande och/eller som en generell beteckning för sådant som inom sig uppvisar åtskillnad. Norstedts Svenska Ordbok definierar begreppet som en kulturell och åsiktsmässig mångfald i samhället, en organisation.” (Wikipedia)

Och det första som står på Wikipedia när det gäller mångfald är:

Mångfald är i Sverige inom olika forskningsområden och i samhällsdebatten ett begrepp som ofta används för att beskriva en variation av olika egenskaper hos individerna i en social grupp. Mångfald är i politiska sammanhang ett honnörsord som till vardags uppfattas som något positivt och eftersträvansvärt. Vad det egentligen innebär och hur det ska uppnås råder det däremot olika åsikter om.”

Nu är jag inte stormförtjust i Wikipedia, men det är snabbåtkomlig information vilket fungerar bra om man inte skriver en akademisk uppsats, vilket inte kan ha undgått någon att jag gör. Inte mycket mångfald där inte. Jag är så glad när jag får skriva som jag själv önskar 🙂

mångfaldNåväl, det kanske inte är så konstigt att mycket av den mångfald som uttrycks framstår som rent hyckleri i vissa sammanhang. Mångfald, om man får tro Wikipedia, betyder olika saker i olika sammanhang. Inte så konstigt att åsikterna går isär om både definition och hur det ska gå till.

Jag tycker att vi borde ha olika ord för de olika betydelserna av mångfald. Det kunde ju vara ett sätt att undgå missförstånd. Man skulle ju bli tvungen att definiera varje ord för sig. Tänk va’, ibland löser jag stora problem på nolltid 🙂 Eller så har jag inte tänkt på allt. Det händer förstås ibland.

Det ser inte så ljust ut när det gäller att få svar på frågan om det är mångfald vi vill ha eller inte och utifrån hur samhället fungerar idag, måste jag säga att det inte ser särskilt ljust ut där heller. Vi är ett gäng unika människor som alla ska passa in i ett icke anpassat samhälle. Tror du inte på mig? Se dig omkring och fundera på vad du har gått igenom sedan du föddes.

samhället

 Denna bild är skrämmande sann.

Det jag vill komma till är att många idag måste bli diagnostiserade för att kunna fungera i samhället, på grund av att man annars inte får nog med hjälp att klara av resultatet av samhällets påverkan – sig själv i vardagen. Egentligen borde samhället stanna upp och vänta in sina unika individer. Så säger vi ju till oss själva eller varandra då och då, att stanna upp och inte bara stressa. Men det är ju den rytm samhället har forcerat oss att ha och för att klara av det behöver vi definiera oss själva på nytt. Annars passar vi inte in i samhällets mall, räcker vi inte till och klarar vi inte av det samhället kräver, för det har förändrats men vi står kvar och stampar. Det skulle vi ju inte göra om vi kunde välja att inte stå kvar och stampa, men det väljer vi inte. Vi ska kunna passa in i mallen automatiskt, som vore vi en produkt av samhället och inte tvärt om.