Lugn start 163 sidor i high speed

I tisdags började min fjärde termin på Universitetet. Det finns en speciell sida man loggar in på för att nå all information om respektive kurs. Jag tittade där, men hittade ingen särskild information. Jag tänkte annars att det vore troligt att vi skulle ha läst något inför första föreläsningen, men visst är det skönt med en start i lite lugnt tempo. Jag var stressad eftersom jag skulle ha besök senare på eftermiddagen och visste att marginalerna då skulle vara lite snäva.

stress-magnifying-glass-over-background

Mitt i stressen, virvlande tankar och frukostplaner tänker jag att jag måste dubbelkolla vilken tid jag börjar, så jag rafsar åt mig telefonen och tittar på schemat. Jag reflekterar inte ens över att jag inte riktigt registrerar det jag ser. Kanske är jag för van vid att jag gör så, men jag ser tiden 12.00 och det räcker för mig. Jag inser att jag nog får snabba mig om jag ska hinna, fast jag nyss tyckte det kändes som tiden skulle räcka ganska bra. Frukostplanerna går upp i rök och jag snabbar mig in i duschen. När jag är klar och irrar runt i lägenheten för att packa väskan, ser jag att det bara är tio minuter kvar tills jag ska vara där. Jag skyndar mig ut genom dörren, kommer till bilen och undrar hur de två sakerna kunde ta sju av dessa tio minuter. Jag försöker glädja mig åt att jag slipper skrapa is i alla fall, annars hade jag ju blivit ännu mer försenad. Bilköer, tull, bilköer igen och kö för att betala parkeringen. Den här gången ser jag till att placera bilen i en laglig ruta. (Om du har läst ”Jag önskar (inte) död åt alla P-vakter förstår du vad jag menar).

klocka utan tidFöreläsningen pågår sedan en halvtimme, så jag skyndar mig från bilen och in bland trappor och korridorer. När jag kommer fram är det mörkt och tomt i salen. Vad är fel? Har de bytt sal, eller har jag missat något? Jag rafsar fram telefonen ur fickan och kollar schemat igen. Hur kommer det sig att det som var klockan 12.00 senast jag kollade schemat, nu har blivit klockan 14.00? Jag är inte längre en halvtimme försenad, utan en och en halv timme för tidig. Jag känner mig lite förvirrad för nu måste jag ta ett plötsligt beslut på grund av något oväntat, men jag är fullt upptagen med att känna mig dum, stressad och irriterad. Beslutet blir att ringa till mamma för att slippa ta beslutet själv. Ska jag åka hem igen en stund eller ska jag stanna och försöka fördriva tiden? Mamma kan man alltid lita på 🙂 Jag köper en te på Universitetet och väljer ett av de få tomma borden bland alla lunchätande människor. Om jag hade haft något att läsa till dagens föreläsning kunde jag ju ha gjort det, men nu får jag chansen att planera lite koreografi till mina elever istället. Med musiken i öronen försvinner omvärlden och mitt huvud fylls av takter och steg. Att få försvinna in i mig själv blir en oas just nu och jag kan varva ner. Det är skönt  att se lite upptagen ut också, för annars tror jag att jag ser ensam ut och det kan göra mig nervös.

många sidorNu är jag i alla fall i tid till föreläsningen där jag blir varse att vi skulle ha förberett oss genom att läsa kapitel ett till fyra i boken, 80 sidor. Det känns som jag faller och landar hårt. Jag kippar efter andan och känner lätt yrsel i någon minut. Jag bläddrar lamt i boken, men då börjar föreläsningen och jag koncentrerar mig på den i stället. Tur att läraren är en av de bästa jag någonsin har haft. Trots att det är intressant lyckas tankarna flyga iväg då vi närmar oss slutet. Det blir nästan tyst fastän jag ser honom röra på munnen där framme. Jag somnar till några gånger, men tror inte jag missade något. Jag vet definitivt att jag hörde hur vi skulle läsa ytterligare tre kapitel till nästa tisdag. Det är ytterligare 83 sidor och onsdag är min jobbdag, så det blir inget läst förrän sent. Jag ska läsa ungefär 2/3 av boken på mindre än en vecka, vilket känns omöjligt.

ugglaDen där lugna starten på terminen var visst inbillad. Jag önskar att jag hade fattat det tidigare. Att ligga efter gör att jag får svårare att koncentrera mig eftersom jag känner mig stressad hela tiden. Om jag känner mig stressad är det väldigt ovanligt att jag lyckas registrera det jag läser. Det är svårt även i vanliga fall då jag ofta läser utan att tänka på vad det står, varpå jag får läsa om samma sak flera gånger. Om jag dessutom är stressad har jag svårt att inte hoppa i texten. Jag hoppar över ett stycke, inser att jag missat något, läser lite i det överhoppade stycket, bokstäverna flyter ihop, jag hoppar tillbaka till början och så där håller det på. Till sist blir jag arg på mig själv och min oförmåga och lägger undan boken. 163 sidor känns som ett isberg. Vid varje försök att ta mig upp halkar jag ner och får börja om. Nu önskar jag att det var sommar i stället.

Må isberget smälta och må terminen sluta bättre än den börjat, med redig marginal dessutom.

Annonser

Innan-jag-går-hemifrån-kaos. Inte tidsoptimist.

Kan du gissa hur mycket klockan är, utan att titta? Eller kan du gissa hur lång tid som har passerat under tiden du varit upptagen? Jag är både imponerad och fascinerad över hur en del människor kan gissa hur lång tid det har gått, eller alltid vet hur mycket klockan är utan att titta.

Min mamma är otroligt bra på att gissa rätt klockslag. Hon gissar oftast rätt med en marginal på som mest ett par minuter. Där ligger jag i lä, för att uttrycka mig milt. Jag har nämligen ingen tidsuppfattning. Det kan låta lite märkligt eftersom jag kan klockan. Det är alltså inte där problemet ligger. Jag kan bara inte gissa hur lång tid som har förflutit. Det gäller allt. Jag tror till exempel att jag vet hur lång tid jag brukar spendera i duschen, men varje gång är jag förvånad över att jag stått där längre än jag trodde. Det spelar inte så stor roll de där dagarna när man har all tid i världen och inga tider att passa. Men så finns det de där andra dagarna, som inte är så få ändå. De där dagarna när man faktiskt måste befinna sig någonstans en viss tid. För min del innehåller sällan jullovet sådana dagar, tack och lov.

Att ha en tid att passa är för mig en tung börda fylld av stress. Då underlättar det inte att komma ut ur duschen och inse att man stått där en halvtimme längre än man planerat. Jo, jag planerar fortfarande, trots att jag nästan alltid misslyckas med att följa min egen planering. Kan hända min planering och uppföljningen av den fungerar lite som politikernas beslut och verkligheten. Det finns liksom ingenting som länkar dem samman. Det funkar bra på pappret – and that is as far as it goes.

Att inte ha någon tidsuppfattning kan upplevas som en grav defekt i dagens samhälle. Man ska punktligt vara i tid överallt och jämt. I mitt ordförråd kallas detta ”jämna plågor”, för det är så det känns för mig. När jag väl har lyckats komma i tid någonstans, vilket inte alltid händer, så är det som om jag skulle behöva gå och lägga mig en stund. Det känns som jag har förbrukat hela dagens energiförråd. Detta var något jag länge inte ens vågade försöka förklara för andra människor. Jag vet att jag nämnde det för några få personer, för att se om de skulle tycka att jag var konstig. Någon tyckte att jag skulle tänka annorlunda, någon annan trodde att jag överdrev och ytterligare någon tyckte att jag skulle se mig själv som tidsoptimist. För mig var det uppenbart att de inte kunde sätta sig in min känsla. I stället för att förklara det för fler människor började jag ge ursäkter till varför jag kom för sent. Det fanns en period när jag behövde genomgå detta varje gång jag skulle passa en tid. Nu för tiden händer detta ofta, även om det är mer sällan än förut. För det mesta är ursäkterna inte påhitt, utan en följd av att jag inte lyckats följa min planering. Till exempel händer det att jag missar bussen, vilket resulterar i att jag blir sen. Anledningen till den missade bussen är dock mitt ”innan-jag-går-hemifrån-kaos”. Jag tror att klockan är mindre än vad hon egentligen är (och då menar jag tyvärr inte storleksmässigt), jag tror att jag duschar fortare än vad jag egentligen gör, jag tror att jag äter frukost fortare än vad jag egentligen gör och detsamma gäller allt jag ska göra innan jag går. Klä mig, packa väskan och allt däremellan. Ofta har jag dessutom glömt att räkna med tid för att göra något viktigt, till exempel att släcka överallt innan jag går. En sådan sak kan göra att jag missar bussen. Speciellt som tiden för att ta mig till bussen sällan finns med i beräkningen. Puh… Och det finns perioder då jag åker buss dagligen. Jag gillar bilen. Den åker åtminstone inte förrän man sitter i 😉

Följande två citat är hämtade ur skriften Vuxna med ADHD ur ett hjälpmedelsperspektiv.

Att organisera och planera sin tillvaro är ofta svårt för personer med ADHD och hänger nära ihop med bristerna i tidsuppfattningen.
(sid. 19)

Den automatisering av vardagsrutinerna som ger flyt och effektivitet fungerar inte, utan varje situation blir som ny, trots att den återkommer dag efter dag.
(sid. 22)

uppfinnahjulet

Ja, det är så här det är. Man får uppfinna hjulet igen och igen och igen och igen. Det suger enormt mycket energi. Skillnaden i energiförbrukningen för personer med och utan ADHD fick jag förklarad för mig under min tid i ADHD-gruppen. Om man har ADHD ligger normalnivån för energiförbrukning på en helt annan nivå än om man inte har ADHD. Den enklaste beskrivningen är denna. Om jag och en person som inte har ADHD utför samma arbete eller syssla, behöver jag alltså förbruka enormt mycket mer energi än den andra personen för att uppnå samma resultat. För mig förklarar detta varför många inte förstår att jag känner mig helt slut av att ta mig hemifrån och passa en tid. Att se mig själv som tidsoptimist gjorde ingen större skillnad. Jag har provat. Min energi är fortfarande förbrukad när jag tagit mig någonstans, oavsett om jag lyckades passa tiden eller inte. Om det finns ett sätt att ändra på detta, så är det garanterat en av nycklarna till frihet för mig.

Mer om skriften Vuxna med ADHD ur ett hjälpmedelsperspektiv.
Jag tycker att den sätter fingret på exakt hur det är att ha ADHD. Den beskriver de olika svårigheterna väldigt väl och förklarar dessutom var gränsen går mellan ADHD och normaltillstånd. Vill du läsa hela skriften? Se länklistan till vänster.

Trevlig läsning!