Jul, deadlines och nytt år

Att få vara ledig och mysa med familjen betyder mycket för mig. Julen brukar vara en sådan tid, men den här julen har stressen över studierna överskuggat familjemyset en hel del. Det är inte första gången, men jag hoppas verkligen att det är den sista.

Innan jul brukar vi julpynta hemma. Jag har aldrig i mitt liv pyntat så halvhjärtat som i år och det gav mig dåligt samvete. Julstämningen infann sig först på julafton, för då hade jag landat i att tränga undan tankarna på studierna till fördel för julfirande och familjemys.

Ett intensivt familjemys kan aldrig vara fel, men en lika intensiv stress över studierna känns mindre rätt. Att ha deadlines 2:a och 7:e januari kan tyckas rimligt. Men när den 7:e januari är deadline för inlämning på två olika kurser samt uppstartsdag på jobbet är inte ”rimligt” min första tanke.

Jag har bestämt mig för att ha min kandidatexamen avklarad till sommaren, rimligt eller ej. Hjulet är på rull och inga käppar tillåts där i.

käppar i hjulet

Jag tillät mig att ha ledigt från studierna några dagar, men har nu börjat förbereda mig för kommande deadlines. När jag kommer tillbaka till mitt sparsamt julpyntade hem kommer pluggandet ta all min tid igen, vilket kan resultera i att julen varar fram till påska. Det har hänt förut. Det kan hända igen.

Många har även märkt att blogginläggen kommer mer sporadiskt i takt med att jag kommer allt närmare min kandidatexamen. Var därför smart och följ bloggen via e-post smiley

Men innan jag går händelserna i förväg ska 2014 få sitt avslut. Det här året lämnar jag gladeligen för att förväntansfullt kasta mig i armarna på 2015.

gott nytt år

Annonser

Värre och värre dag för dag

panikJag lär mig hela tiden nya saker. Det är roligt och jag ser det som positivt. Därför känns det lite tungt när inlärningsflödet stannar av. Så är det nu. Helt plötsligt är det som om skallen är proppfull fastän jag vill lära mig mer, vilket är varför jag pluggar. Jag är mitt i en kurs och har deadlines att förhålla mig till, så det finns ingen tid för något internt inlärningsstopp i min skalle. Det föder bara mer och mer stress. Vad smidigt det vore om viljan kunde väga upp stressen, men så är det ju inte. Och bara tanken på ett eventuellt misslyckande gör inte saken bättre.

Att ignorera stress är svårt, men när den sätter sig som en snara runt halsen har jag inget val. Det känns som om jag håller på att strypas. Nej, det kan jag inte ignorera. Men jag kan vänja mig. Hur dumt det än är så kan jag det, för jag vet att jag inte ska dö. Jag är bara stressad. Det finns ingen deadline på kursen som kommer att ta hänsyn till hur lätt eller svårt det är för mig att andas. Därför kan jag vänja mig. Jag har vant mig vid ont i kroppen. Jag har vant mig vid dålig sömn. Nu har jag snart vant mig vid andningssvårigheter också.

Det är egentligen inte positivt, men jag kan inte bara lägga bort alla mina åtaganden eftersom ingen gör dem åt mig. Vissa kvällar släpper jag allt jag har för händerna och koncentrerar mig på något som känns kravlöst för att kunna andas normalt. Nästa dag känns det som jag spillt tid och måste ta igen det jag borde ha gjort när jag istället valde att andas normalt. På så vis innebär varje dag ett visst mått av ökad stress.

flaggampiratDet kanske vänder när jag har lärt mig lite till.
Show must go on (och så får jag hoppas att jag inte stupar innan fanan kommit upp i topp).

 

Deadline sökes

now

Nu har jag åtagit mig mer att göra, så nu blev livet roligare och jag fick energi att beta av lite måsten. Dessutom gjorde jag något spontant som fick mig att se lite ljusare på tillvaron. Det låter så klart mer logiskt att bli glad av att göra något spontant än att få lite gjort för att man åtagit sig ännu mer sysslor. Att få ha kul emellanåt ger energi. Att ha mycket att göra kan ibland också ge energi. Det får bara inte bli för tråkigt.

Det här är en av de saker som folk verkar ha svårt att förstå. Även jag hade det. När man har ADHD har man inte ett lika lättflirtat belöningssystem, rent fysiskt, som människor utan ADHD. Kroppen utsöndrar ett ämne som gör att man känner sig nöjd. De flesta kan ju känna igen sig i att man känner sig nöjd över något man har slutfört, just för att man har slutfört det. Det kan vara disken eller något annat. Under min tid i ADHD-gruppen fick jag lära mig att vi som har diagnosen inte blir nöjda lika lätt på grund av att dessa ämnen inte utsöndras lika lätt eller i lika hög grad. Det räcker till exempel inte med att ha diskat färdigt. Därför är det vanligt att man söker efter nya kickar hela tiden.

bergochdalbana

Många med ADHD har lättare än andra att fastna i missbruk just på grund av att belöningssystemet i kroppen inte går igång förrän lite för sent. En del självmedicinerar till och med genom att använda droger. Men det är givetvis väldigt individuellt vilken typ av kick man söker och hur det tar sig uttryck.

Jag fick en kick av att spontant bjuda in mig och min son till en vän som jag inte träffat på länge, bli bjuden på mat, prata för mycket, glömma bort tiden och stanna alldeles för länge. Det var väldigt trevligt och givetvis tyckte jag att vi skulle starta projekt ihop, som om jag inte hade nog att göra redan. I efterhand kan jag se att jag inte var en exemplarisk gäst, men vi hade ju så trevligt. Och det var faktiskt inte bara jag som pratade mycket den här gången, ska nämnas till mitt försvar 😉

Den här kicken var tillräcklig för att få något väsentligt gjort på min uppsats, även om det blev gjort efter klockan 2 på natten. Men det hjälpte och uppsatsen är snart klar. Livet känns lite roligare och jag har lite mer energi, med betoning på lite på grund av sömnbrist.  Livet kan ju inte vara helt smärtfritt har jag förstått. Att vända på dygnet verkar ingå i livet för många med ADHD. Det är något jag ständigt måste jobba på att inte göra.

Konstigt nog ser jag på mig själv med olika ögon beroende på tillfälle, humör och dagsform. Jag ser dock inte mig själv som en person som har problem med att påbörja projekt som jag sedan inte avslutar, eller som tar på mg för mycket jobb. Men nu när jag läser den första meningen i det här inlägget, förstår jag att jag ändå har sådana tendenser. Och nu förstår ja varför. Jag får ju en kick av att ha något nytt och kul att se fram emot. Och när jag blickar tillbaka kan jag ju se att jag inte fullt har avslutat en enda av mina påbörjade utbildningar. Ända sedan jag började gymnasiet har jag gått ett år på en utbildning och sedan bytt eller hoppat av, även om det varit min drömutbildning. Nu har jag bestämt mig för att gå mina tre år på Universitetet utan att hoppa av. Hittills har jag klarat hälften, vilket ändå är längre än mina tidigare försök. Det får inte bli för tråkigt bara. Det vet jag. Men det jag också har insett är att det hänger på mig. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till studierna som gör att det känns roligt. Annars blir det inte roligare än den aktuella dagen, och det kan verkligen variera. Det är inte alltid lätt att hitta en bra balans, men man får det inte roligare än man gör sig. Det blir lättare att tänka positivt med det i bakhuvudet.

karta och kompassJag vet att man inte ska spara allt till sista stunden, men jag har många gånger upptäckt att jag jobbar mer effektivt under en viss press. När något verkligen måste bli klart inom en ganska snar framtid är det lättare att hålla fokus på det som ska göras. Det fungerar dock inte så bra när saker har en deadline, men tar lång tid att få färdigt. Då behövs delmål, så att man har deadlines lite då och då. Tack och lov har min uppsatskurs (som snart är klar tack och lov) varit upplagd just så. Det har varit hektiskt eftersom det har varit mycket att göra inför varje deadline, men det har hjälpt att inte bara ha ett slutdatum två månader fram i tiden. I så fall hade jag varit tvungen att strukturera de där två månaderna själv och göra egna delmål. Det hade förmodligen tagit större delen av tiden. Sådant fungerar aldrig för mig och har aldrig gjort. Om ramarna är för vida blir det bara tomt istället. Det känns ungefär som att gå vilse. Då är inte en deadline någon hjälp. Då är det snarare karta och kompass man vill ha. En deadline är till hjälp först när kartan och kompassen redan finns till hands.

Bild

Jag kanske hade behövt ha en deadline när jag spontant hälsade på min vän här om dagen. Men när man är så där spontan tänker man ju inte att man ska ställa ett larm, som ringer när det är dags att gå hem. Det skulle ju vara som Skalman, fast värre.