Ljuset i tunneln

Snart är terminen slut

vår

Jag hoppas givetvis klara den här terminen utan att behöva göra om en enda liten grej, en enda liten läxa eller en enda uppgift. Jag ligger efter med två läxor, men har fått lov att lämna in och komplettera fram till midsommar. Därför tror jag att jag kommer att hinna göra allt som ska hinnas med den här terminen.

Ett tag såg det inte särskilt ljust ut. Jag trodde inte att jag skulle orka slutföra utbildningen ens. Jag tänkte, jag får hoppa av – precis som vanligt. Men nu ser det, som sagt, ljusare ut och jag tänker inte hoppa av. Tvärt om är jag fast besluten att korrekt avsluta det jag påbörjat, vilket jag till och med ser fram emot. Det kanske man förstod om man läste mitt tidigare inlägg ”det SKA gå”.

Nästa steg är att klara av terminen, men också att få en praktikplats. Det är inte helt lätt att få en praktikplats genom att vara strategisk, man ska allt ha lite tur också. Jag har haft några på kroken, som inte har nappat, men nu hoppas jag det kommer att gå vägen. Drömmen vore att under praktiken få utveckla mina intressen för webb- och grafisk design,  fastän inget av det  ingår i min utbildning. Jag försöker lära mig på egen hand, men vissa saker är lite väl komplicerade. Fördelen med att utbilda sig i ämnet är ju att få rätt tips, rätt kunskap och rätt kontakter, men förhoppningsvis utvecklar jag lite färdigheter ändå.

Det känns som om ljuset i tunneln blir ljusare för varje dag. Jag kommer lite närmare sommaren, ledigheten och tiden. Ja, tiden. Jag kommer att ha mer tid med familj och vänner, vilket jag värderar högt. Förhoppningsvis kommer batterierna att vara laddade lagom till hösten och förhoppningsvis har jag fått en praktikplats när det är dags.

vågenDet gäller att ta vara på de stunder som känns så här positiva, då har man något som väger upp de stunder som känns annorlunda. Så jag rider på vågen så långt det går och tar bara ut en gnutta glädje i förskott, för att jag har klarat att fortsätta påbörjad utbildning längre än någonsin tidigare med snart 100%.

Koncentration och ljud

Kan det vara så att ljud ibland hjälper koncentrationen på traven? Jag har hört att det kan hjälpa med brusljud eller liknande för somliga med koncentrationssvårigheter. Ibland kan jag märka att det hjälper att ha bakgrundsmusik, men inte alltid. Det kan variera ordentligt, så jag har inte lyckats hitta något mönster.

Plötsliga ljud är enormt störande för koncentrationen, tycker jag. För mig är det så att de antingen stör mig eller så reagerar jag inte alls. Ibland kan det hända när någon försöker skrämma mig att jag inte ens reagerar, och jag vet inte vad det beror på.

Värst är ”ofrivilliga ljud”, alltså ljud som väljer att störa mig fastän jag inte vill höra dem alls. För jag vill kunna välja om det till exempel ska vara bakgrundsmusik eller tyst, men ibland kan man inte välja. Om det är möjligt kan jag ibland föredra att spela egen vald musik på lite för hög volym, enbart för att slippa bli störd av till exempel, grannens plötsliga eller störande ljud.

ljud

Jag har förstått att jag är känslig för det som jag kallar för ”ofrivilliga ljud”. Min uppfattning är att de flesta andra tål lite ljud, från till exempel runt-om-kring boende, vilket jag tycker är enormt irriterande om jag själv vill ha tyst.

Jag har ännu inte dragit några slutsatser kring huruvida stress och ljudkänslighet hör ihop hos mig, men det skulle inte förvåna mig om det finns ett samband. Det var vad jag tänkte när jag  av en händelse (som heter Google) råkade  ramla över något så intressant som Tomatismetoden. Örestads lyssningscenter tillämpar den, och jag fick lära mig några nya saker – som till exempel att vänster öra är dominant.   Jag lägger en länk i länklistan (till vänster), så ta en titt.

det SKA gå

Jag borde nog vara stolt över mig själv, för efter den här sommaren är det bara ett år kvar på utbildningen. Aldrig någonsin har jag fullföljt de utbildningar jag påbörjat. Jag har inte ens kommit halvvägs tidigare, utan slutat efter ett år. Jag vill minnas att det har varit så ända sedan gymnasiet började, vilket gjorde att min gymnasietid var ett enda hattande. Tydligen är det här ett vanligt fenomen för de med AD(H)D, och fördelen med den vetskapen är helt enkelt att man inte behöver skuldbelägga sig själv.

När den här terminen är slut har jag genomgått två av mina tre år på den här utbildningen. Det är rekord för mig. Men jag tror inte jag hade klarat det utan den hjälp och det stöd som Stockholms universitet ger mig på grund av min diagnos.  Jag har tidigare nämnt vilken hjälp jag får. Det kan du läsa här: Skrivhjälp kan vara nyckeln.

Två saker:

  1. Jag inte hade fått någon diagnos innan jag påbörjade min nuvarande utbildning.
  2. Den hjälp jag får nu har jag inte fått under mina tidigare försök till utbildning.

Med tanke på dessa två saker, är det för mig självklart att det är på grund av min AD(H)D som jag inte tidigare lyckats utbilda mig längre än ett år. Nu är jag fast besluten om att klara hela utbildningen. Dels för att det behövs utifrån ett ekonomiskt perspektiv, men även för att jag vill bevisa för mig själv att jag faktiskt kan.

Nu har det dessutom gått inflation i min vilja att lära mig nya saker. Helt plötsligt vill jag kunna enormt mycket mer än det som ingår i min utbildning, men för att lära mig det skulle jag behöva genomgå ytterligare två utbildningar. Det är inte möjligt på grund av flera orsaker, så nu försöker jag i stället hitta alternativa vägar. Även här vill jag bevisa för mig själv att jag kan. För varför skulle jag inte kunna lära mig allt jag vill?

det ska gå

Jag vägrar att ge upp, nu när jag kommit så här långt.