Politiker med ADHD sökes, eller….?

Jag pratar med människor, jag hör andra prata och jag läser om det både här och där. Det blir uppenbart att de flesta faktiskt tycker att nivån av stress, press och krav som samhället bjuder på inte är lagom. Jag har faktiskt uteslutande hört och läst att den nivån är för hög. Jag kanske ideligen råkar snubbla över konversationer, skrifter och människor som råkar ha samma åsikt i frågan, men jag tror inte bara det är sammanträffanden.

Många, kanske de flesta idag, håller med om att tempot är för högt, pressen för stor och kraven nästan orimliga. Vem gör något åt det? Vems är det ansvaret? Kan det hjälpa att rösta när det är dags för det politiska valet?

voteringsknappar - nejTveksamt om du frågar mig. Hur många val har vi inte haft genom åren och hur mycket bättre har det blivit? Det kanske ska ställas i proportion till varandra. Hur många gånger har ett parti vunnit ett val på sin genuina ärlighet? Och hur många partier yppar ens att de är villiga att göra något åt just stressen, pressen och kraven som samhället ställer på individen? Det kanske man också ska ta i beaktning.

Ur den synvinkeln blir det svårt att hitta ett parti som vill ha välfungerande individer att bygga samhället på. Man kanske hellre vill att samhällets stöttepelare ska bestå av välfungerande yrkesgrupper än välfungerande individer, vilket man skulle kunna tro utifrån många politiska resonemang. Hur ska det gå till?

500-lapparFast det som väger tyngst är förstås ekonomin. Olika resonemang går runt i cykler angående landets ekonomi. Vad uppnår man med det om landet består av ett gäng som gått in i väggen och ett annat gäng som fattar beslut. Skulle sjukvården bli en ännu hetare debatt då? Vem skulle orka debattera?

smileys drama

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det hela…

Om du känner till någon som är högt politiskt aktiv OCH har någon form av NPF-diagnos skulle jag hemskt gärna vilja bli underrättad om detta. Jag har nämligen aldrig hört talas om något sådant – alls. Det är nästan lite konstigt eftersom det är så många nu för tiden som får den ena diagnosen efter den andra. Det kan ju hända att man skulle bli tvungen att tvångsdiagnostisera politikerna för att komma fram till svaret, alternativt att den typen av problematik inte existerar i de kretsarna.

Det kanske skulle vara svårt att jobba hårt som politiker och samtidigt ha ADHD till exempel. Man kanske skulle ta förhastade beslut. Nej, med tanke på hur byråkratin ser ut så kanske man skulle slippa just det problemet…

Men beslutar gör de, både hit och dit. Om man i sin yrkesroll ska ta beslut om något som gäller fler än en själv är det otroligt viktigt att man har funderat några varv kring de kommande konsekvenserna för alla inblandade. Det är allra viktigast att man har väldigt stor kunskap om det område inom vilket man ska ta beslutet. Att ha stor kunskap i HUR beslut tas i allmänhet väger inte tungt alls utifrån syftet med beslutet. Men bland de som jobbar för regeringen verkar många ha fått allt det där om bakfoten. Det gäller förvisso en hel del andra instanser också.

Det har blivit tvärt om när man med ett elitistiskt perspektiv försöker eliminera en viss skara ur samhällets individer genom att göra dem otillräkneliga. Nu vill jag varken skratta eller gråta, bara kräkas. De som har gått en fullgod utbildning får efter många års arbete och uppbyggnad av yrkesverksamheten inte tillgodoräkna sig sin examen. Barn ska redan från tidig ålder pressa in kunskaper som om de hade fått förväxta hjärnor, för annars får de dåliga betyg viket leder till att de hamnar långt ner på samhällets näringskedja.

pil ner

Så om du sedan länge är utbildad och har bidragit till att forma och förändra hur verksamheten ser ut tack vare dina kunskaper, så har vissa politiker nu bestämt att det inte längre är något värt. Och om du har barn som går i skolan och inte råkar höra till de med högst betyg i klassen, så har samma politiker sett till att ditt barn ska få det extra hett om öronen i fighten om bra betyg. Bra betyg leder till valmöjligheter när det gäller fortsatt utbildning och därefter karriärmässiga möjligheter. Att betygen inte är baserade på hur man kan tillämpa  kunskaperna i praktiken spelar ingen roll så länge man fått alla rätt på de nationella proven. Vilken typ av kunskap är det egentligen man väljer att mäta?

Är det elitistiska perspektivet den nya planen att öka Sveriges välfärd ekonomiskt? I så fall är det inte första gången man visar att man som samhällsauktoritet värnar högre om pengar än om människoliv. Värnar man inte om människorna som utgör samhället finns det förstås ingen poäng att lägga energi på rättvisa heller.

Utan elitismtänkandets genomsyrande överallt skulle det kanske vara mer accepterat att vara sig själv med allt vad det innebär – oavsett vem man är eller hur man mår. Men somliga bestämmer att en annan syn ska råda.

slåNu kanske du tycker att jag går hårt åt politiker, men jag tycker inte att det är försvarbart att frisera sanningen bara för att man har en viss retorisk kunskap. Precis som det är lika lite försvarbart att slå någon bara för att man kan.