Kan du prata om känslor?

Många har fått diagnosen ADHD/ADD. Men har alla fått den hjälp de behöver eller består hjälpen av medicin? Jag fick gå i en ADHD-grupp efter att jag fått diagnosen. Det var delvis hjälpsamt, men delvis kändes det som onödigt spenderad tid. Det är så klart min högst subjektiva åsikt och jag har skrivit en del om det tidigare, bland annat här.

Innan jag fick min diagnos gick jag i terapi. Men innan den kunde påbörjas skulle jag först få två bedömningssamtal med en psykolog. Bedömningssamtalen var psykiatrins sätt att bedöma huruvida jag behövde någon terapi eller ej. Jag minns inte så mycket av samtalen, men jag minns att jag uppfattade psykologen som stel men samtidigt korrekt.

smileys

Under det andra samtalet berättade jag om någon specifik händelse och hon frågade hur det kändes. Jag förklarade så uttömmande jag kunde, för jag ville att hon skulle förstå. Det tog flera minuter och när jag var klar frågade jag om hon förstod. ”Nej”, svarade hon kort. I slutet på det samtalet uttryckte hon: ”Det är självklart att du ska gå i terapi. Du kan ju inte prata om känslor”. Jag blev både lättad, förnärmad och paff. Spontant ville jag säga att jag visst kunde prata om känslor, men tanken hann inte nå munnen förrän jag insåg att det faktiskt låg något i det hon sade.

Att kunna hantera och prata om känslor kanske inte är så ovanligt som man kan tro. Det kan hända att många med ADHD/ADD behöver få bättre hjälp med det. I alla fall verkar det så när man läser det här. Mycket intressant läsning.

Annonser

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s