Äntligen påsk!

Tentan är äntligen mindre aktuell. Och så kommer den att förbli om jag slipper omtenta, vilket känns osäkert med tanke på hur många frågor jag var tvungen att hoppa över. Men en bra sak var att jag fick sitta enskilt och skriva, vilket är ett hjälpmedel jag precis fått tillgång till. Oavsett om min koncentration lätt avleds på grund av att jag har ADHD eller på grund av något annat, så underlättade det enormt mycket att slippa skriva tenta i storgrupp.

Jag minns den förra tentan. Det var en mardröm att behöva skrapa ihop den splittrade uppmärksamheten varje gång någon annan än jag själv producerade ett ljud, alltså varje gång någon prasslade med ett papper, gick på toaletten, harklade sig osv. Med tanke på att det kan vara ca 40 personer som sitter och skriver tenta i samma sal kan det bli många avbrott i uppmärksamheten.

Nåväl, äntligen kan jag fokusera på att det är påsk och att umgås med familjen i stället för att sitta med näsan i böckerna.

Påskblommor

påsknaglar

Med mammas påskblommor och mina påsknaglar önskar jag dig en riktigt glad påsk.

Från studier till dum

uggla1.Studier 2.För lite social aktivitet 3.Dum

Kan man bli dum av att socialisera för lite? Jag tror det skulle kunna inträffa och det känns som jag är på god väg att hamna där.

Att sitta och hetsplugga inför den kommande tentan gör inte att jag känner mig ett dugg smart. Snarare tvärt om. Det känns som om jag gradvis degraderar i smarthet, på grund av att jag inte har tid att socialisera så mycket som jag skulle vilja.

Det skrämmer mig lite eftersom studietakten stadigt ökar i samtakt med studiebördan. Jag tänker: Tänk om valet att plugga resulterar i att jag förlorar mina vänner. HJÄLP!

Alla vet ju att ingen relation fungerar på ett autopilotiskt sätt. Och nu när jag pluggar finns det inte ett uns av möjlighet att vårda både mina kontakter och mina studier.

Det kan hända att det finns människor som inte ser det som ett problem, men för mig är det annorlunda. Jag blir bedrövad varje gång jag inte hinner med mina nära och kära så mycket jag önskar. Kanske för att jag tycker att de nära relationerna, familj och vänner, är något av det viktigaste i livet.

Nu ska jag återgå till att försöka fånga upp och banka in i skallen allt det som jag valt att låta Universitetet kasta till mig.

Politiker med ADHD sökes, eller….?

Jag pratar med människor, jag hör andra prata och jag läser om det både här och där. Det blir uppenbart att de flesta faktiskt tycker att nivån av stress, press och krav som samhället bjuder på inte är lagom. Jag har faktiskt uteslutande hört och läst att den nivån är för hög. Jag kanske ideligen råkar snubbla över konversationer, skrifter och människor som råkar ha samma åsikt i frågan, men jag tror inte bara det är sammanträffanden.

Många, kanske de flesta idag, håller med om att tempot är för högt, pressen för stor och kraven nästan orimliga. Vem gör något åt det? Vems är det ansvaret? Kan det hjälpa att rösta när det är dags för det politiska valet?

voteringsknappar - nejTveksamt om du frågar mig. Hur många val har vi inte haft genom åren och hur mycket bättre har det blivit? Det kanske ska ställas i proportion till varandra. Hur många gånger har ett parti vunnit ett val på sin genuina ärlighet? Och hur många partier yppar ens att de är villiga att göra något åt just stressen, pressen och kraven som samhället ställer på individen? Det kanske man också ska ta i beaktning.

Ur den synvinkeln blir det svårt att hitta ett parti som vill ha välfungerande individer att bygga samhället på. Man kanske hellre vill att samhällets stöttepelare ska bestå av välfungerande yrkesgrupper än välfungerande individer, vilket man skulle kunna tro utifrån många politiska resonemang. Hur ska det gå till?

500-lapparFast det som väger tyngst är förstås ekonomin. Olika resonemang går runt i cykler angående landets ekonomi. Vad uppnår man med det om landet består av ett gäng som gått in i väggen och ett annat gäng som fattar beslut. Skulle sjukvården bli en ännu hetare debatt då? Vem skulle orka debattera?

smileys drama

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det hela…

Om du känner till någon som är högt politiskt aktiv OCH har någon form av NPF-diagnos skulle jag hemskt gärna vilja bli underrättad om detta. Jag har nämligen aldrig hört talas om något sådant – alls. Det är nästan lite konstigt eftersom det är så många nu för tiden som får den ena diagnosen efter den andra. Det kan ju hända att man skulle bli tvungen att tvångsdiagnostisera politikerna för att komma fram till svaret, alternativt att den typen av problematik inte existerar i de kretsarna.

Det kanske skulle vara svårt att jobba hårt som politiker och samtidigt ha ADHD till exempel. Man kanske skulle ta förhastade beslut. Nej, med tanke på hur byråkratin ser ut så kanske man skulle slippa just det problemet…

Men beslutar gör de, både hit och dit. Om man i sin yrkesroll ska ta beslut om något som gäller fler än en själv är det otroligt viktigt att man har funderat några varv kring de kommande konsekvenserna för alla inblandade. Det är allra viktigast att man har väldigt stor kunskap om det område inom vilket man ska ta beslutet. Att ha stor kunskap i HUR beslut tas i allmänhet väger inte tungt alls utifrån syftet med beslutet. Men bland de som jobbar för regeringen verkar många ha fått allt det där om bakfoten. Det gäller förvisso en hel del andra instanser också.

Det har blivit tvärt om när man med ett elitistiskt perspektiv försöker eliminera en viss skara ur samhällets individer genom att göra dem otillräkneliga. Nu vill jag varken skratta eller gråta, bara kräkas. De som har gått en fullgod utbildning får efter många års arbete och uppbyggnad av yrkesverksamheten inte tillgodoräkna sig sin examen. Barn ska redan från tidig ålder pressa in kunskaper som om de hade fått förväxta hjärnor, för annars får de dåliga betyg viket leder till att de hamnar långt ner på samhällets näringskedja.

pil ner

Så om du sedan länge är utbildad och har bidragit till att forma och förändra hur verksamheten ser ut tack vare dina kunskaper, så har vissa politiker nu bestämt att det inte längre är något värt. Och om du har barn som går i skolan och inte råkar höra till de med högst betyg i klassen, så har samma politiker sett till att ditt barn ska få det extra hett om öronen i fighten om bra betyg. Bra betyg leder till valmöjligheter när det gäller fortsatt utbildning och därefter karriärmässiga möjligheter. Att betygen inte är baserade på hur man kan tillämpa  kunskaperna i praktiken spelar ingen roll så länge man fått alla rätt på de nationella proven. Vilken typ av kunskap är det egentligen man väljer att mäta?

Är det elitistiska perspektivet den nya planen att öka Sveriges välfärd ekonomiskt? I så fall är det inte första gången man visar att man som samhällsauktoritet värnar högre om pengar än om människoliv. Värnar man inte om människorna som utgör samhället finns det förstås ingen poäng att lägga energi på rättvisa heller.

Utan elitismtänkandets genomsyrande överallt skulle det kanske vara mer accepterat att vara sig själv med allt vad det innebär – oavsett vem man är eller hur man mår. Men somliga bestämmer att en annan syn ska råda.

slåNu kanske du tycker att jag går hårt åt politiker, men jag tycker inte att det är försvarbart att frisera sanningen bara för att man har en viss retorisk kunskap. Precis som det är lika lite försvarbart att slå någon bara för att man kan.

Hopp trots minimala chanser

frågetecken och sittande gubbeSka det vara så svårt att plugga?! Inte bara är det krångligt att förstå, det är även svårt att hänga med när man har problem att koncentrera sig utan att livet kommer emellan. Så när livet väl kommer emellan blir det i princip omöjligt att få något att fastna i skallen.

Det finns ingen garanti för att livet kommer att flyta på smidigt. När någonting dyker upp i livet och rör om i ordningen blir det ett smärre kaos. För mig betyder den där ordningen att jag kan planera min vardag, men även att det finns ett visst utrymme för spontanitet.

Under en period blev mitt liv mer spontant och kaotiskt, vilket gjorde att kaoset tog över och ordningen nästan försvann. Då menar jag min egen ordning, för det är den som gör att jag känner att jag har kontroll på tillvaron. Den ordningen innefattar allt mellan att porslinet står på rätt sätt i skåpen till att förstå det jag pluggar till att vara en bra förälder och vän.

Jag har på något sätt identifierat mig med min egen ordning, för att det är mitt sätt ha kontroll på tillvaron och därmed försäkra mig om att jag gör det jag åtagit mig så bra jag kan.

Vad bygger egentligen en stark identitet och självkänsla? En del är beroende av att känna tillhörighet och andra kanske måste ha en hobby som de gillar. Själv behöver jag ha koll på min egen tillvaro och få göra det jag tycker om. Jag gissar att det kan bli problem när ens identitet och självkänsla bygger på andra människor. Självklart blir vi den vår uppväxt gör oss till och man har säkert ett antal närstående, vare sig det är familj, vänner eller andra men jag menar att man ju är sig själv ändå. Någonstans på väg mot vuxenlivet slutar man till exempel att rättfärdiga sina åsikter med ”….för att min mamma säger att det är så”. Huruvida man sedan kommer fram till att man håller med eller inte är inte relevant just här. Det viktiga är att man kommer fram till en åsikt som är ens egen. Hur ska man annars få en egen identitet?

I mitt fall tror jag att självkänslan är lättare att rubba än identiteten. Visst identifierar jag mig med de saker som jag har valt att lägga mest energi på i livet: dans, familj, vänner och nu även studierna. Men alla de sakerna utgör inte min identitet bara för det. Min självkänsla får sig en törn om jag känner att jag misslyckas med någon av dessa saker, men det betyder inte att något av det försvinner.

labyrint med gubbeMin identitet får sig en törn när mina gränser överskrids, oavsett om det är jag själv eller någon annan som är orsak till det. För att få vardagen att fungera behöver jag ha koll på läget, alltså ha kontroll över tillvaron, precis som man har en överblick över en karta. Om vissa saker förändras försvinner den överblicken och istället känns det som man står mitt i en labyrint och inte hittar ut.

Summan av kardemumman: Att vara missnöjd ger självkänslan en törn, men att känna sig vilse ger identiteten en törn.

Spontanitet kan göra att labyrintkänslan infinner sig. Då menar jag inte min egen spontanitet, utan när jag låter någon annan vara spontan åt mig. Det har nog ofta att göra med min oförmåga att säga nej.  Förändringar kan också göra att jag känner mig lite vilse, och då menar jag förändringar i mitt liv som jag inte styr över. Om jag inte själv har valt vilken förändring som ska ske i mitt liv känns det som när man blundar och går samtidigt. Hur ska man då undvika hinder på vägen? Vem ska lotsa en framåt? Sedan kan man så klart missbedöma innebörden av förändringarna även om de är självvalda.

Den stress jag känner över studierna just nu är nästan obeskrivlig. Det känns som jag redan har misslyckats, trots att det är drygt en vecka kvar till tentan, så självkänslan har fått sig en törn. Jag känner inte heller att jag har koll på tillvaron, eftersom studierna är en stor del av den, så identiteten har också fått sig en törn.

cykelFrustrationen över att inte förstå är enorm, man vill ju inte känna sig dum. Det är lika panikartat som sekunderna innan man kraschar när man råkar vingla på cykeln. Den här terminen har jag ännu inte fått känslan av att jag förstår allt så att jag bara kan sitta hemma och upprepa det tills det fastnar i skallen. Det faktum att jag har svårt att lära mig något som jag inte helt förstår underlättar inte. Det gör inte heller sömnbristen jag ideligen försöker få bukt med. Den här terminen är det mycket som ska läsas parallellt, vilket gör att det blir mycket att hålla reda på. Lite för mycket för min del.

Så känns det nu, men det finns en minimal chans att jag klarar tentan ändå och just nu är den minimala chansen mitt enda hopp.

Vad är ADHD?

Jag vet att den här videon är lite lång, men den är verkligen intressant. Hon beskriver problematiken med ADHD väldigt bra.

Jag känner igen mig i vissa saker men inte i precis allting, vilket jag är tacksam för. Men jag tror att hennes sätt att förklara kan få de flesta att förstå problematiken även om man inte själv har en diagnos.

Energiförråd utan förråd

sol med energiTänk om jag på morgonen visste att jag hade ett visst energiförråd och sedan kunde planera dagen så att energin fördelades jämnt och räckte till allt. Vilken utopi.

En av de saker som suger mest energi är förändringar. Jag har tidigare nämnt att det finns skillnader när det gäller energiförbrukning beroende på om man har ADHD eller inte. Det kan du läsa här.

När något annat än det vanliga inträffar går det åt mer energi, men jag märker det oftast inte förrän efteråt. Om jag har haft en dag med många aktiviteter som inte ingår i vardagen är kvällen i stort sett en plåga, då ska jag slappna av och återhämta mig. Det innefattar oftast värk i kroppen, tårar och en känsla av att huvudet är totalt tomt. Det känns som jag har tappat bort mig själv och att det är min tomma kropp som sitter apatisk i soffan, viket gör att det nästan är omöjligt att utföra någonting alls.

Outline-body-auraDet är som om min energi inte har något förråd, utan bara svävar fritt och påverkas av precis allting. Det som finns i ett förråd finns kvar om man inte medvetet släpper ut det, men det som svävar fritt kan gnuggas bort eller dunsta. För mig känns det även som om jag inte kan påverka hur mycket energi som ska användas åt gången, utan det är något som sker automatiskt.

Att en lördag eller söndag i kalendern är tom betyder att det blir en lugn dag hemma. Det är önskvärt att det finns en tom lördag eller söndag per vecka, eftersom de andra dagarna är ganska hektiska. Om någon ringer och spontant vill ses en sådan dag blir jag jätteglad, men redan innan jag har lagt på luren är det något i mig som går på högvarv. Dels försöker hjärnan hitta den smidigaste lösningen på att få mötet att bli av på avtalad tid, dessutom börjar kroppen fysiskt förbereda sig för stress. Det är som om kroppen och hjärnan tillsammans samarbetar för att hitta den bästa flyktvägen ur en knipa, vilket leder till lätt förvirrig och förhöjd puls.  Varför göra en flyktplan när jag inte ska fly?

De saker som händer utan att man planerat dem kan vara saker som att råka träffa någon man känner i affären eller bli sittandes i en bilkö. Sådant gör att det går åt mycket extra energi. Att handla är energikrävande i sig för att man ska hålla reda på saker och priser och helst inte glömma något.  När man kör bil behöver man hålla koncentrationen på en viss nivå hela tiden och att koncentrera sig längre än planerat gör att det går åt mer energi.

kalender med pennaJag försöker planera min dag utifrån vad jag måste göra men även utifrån vad jag hinner och orkar. Min insikt är att jag behöver planera på ett sätt som ger utrymme för den oplanerade typen av energiförbrukning. Jag tycker det är svårt för att det är möjligt att planera in något på en tom timme i kalendern. Bara för att det är möjligt att med pennan skriva dit något betyder inte det att min energi kommer att räcka till det. Det är en balansgång jag ännu inte har fått kläm på, men jag hoppa att övning ger färdighet även på detta område.