Vilken syn har du?

Det är intressant att forskningen om ADHD fortgår och att man hela tiden kommer fram till nya saker.  Vissa nyheter om ADHD motsäger ibland varandra, vilket gör att det blir ännu mer intressant. Varför blir det så? Vad är då ADHD egentligen? Ärftligt, inte ärftligt…?

Visst kan det vara smidigt att ge alla varsin diagnos, då vet man vem man ska stoppa i vilket fack. Eller så kan det vara så att alla är unika fast många har liknande problematik i olika sammanhang. Det skulle ju kunna bero på att samhället utvecklas i färre riktningar än antalet olika typer av problematik. Hängde du med på mitt resonemang?

Jo, det finns ett antal typer av vanlig problematik hos ett stort antal människor, men samhällets utveckling går enbart i en riktning. En riktning som inte underlättar för människor som har någon form av problematik. Det resulterar i att väldigt många människor inte mår bra i samhällets utveckling. (Läs mer här)

Detta har psykiatrin och läkemedelsindustrin löst med mediciner som påverkar hjärnan på ett eller annat sätt. Dessa mediciner ”fungerar” på de flesta olika typer av problematik och hjälper dessutom till att få pengarna att flöda i det ekonomiska maskineriet.

För mig hjälper inte mediciner. Jag vill inte inta substanser som påverkar hjärnan på det sättet eftersom poängen är att jag ska förändras som person. Och målet med det är att passa in i samhället, som ändå redan har sprungit ifrån de flesta av oss. Totalt värdelöst  i mina ögon, vilket jag kommenterat tidigare. (Läs om det här)

Det lustiga är att Hjälpmedelsinstitutet vill hjälpa till att underlätta för personer med ADHD, alltså förändra bemötande och synsätt i stället för att ändra på personen i fråga. Ett helt annat tillvägagångssätt än samhället generellt har, vilket vore bra att anamma även inom sjukvården och psykiatrin.

Jag läste följande i en av Hjälpmedelsinstitutets foldrar. Jag tyckte det var mycket intressant, då jag kände igen mig helt och hållet i det mesta av detta. (Se länk i vänsterspalten under ”länkar”). Känner du igen dig eller känner du någon som det stämmer in på? Enligt mig spelar det roll om samhället strävar efter att ha samma syn som Hjälpmedelsinstitutet eller inte. Vilken syn har du?

Exempel på svårigheter i dagliga livet för personer med ADHD

Tidsuppfattning:
Personen saknar känsla för tid, kommer för sent eller för tidigt. Kan inte beräkna tidsåtgång för olika aktiviteter, för förberedelser, efterarbete samt för att förflytta sig emellan aktiviteter. Klarar inte att fördela tiden på ett bra sätt mellan olika saker han/hon har att göra.

Struktur och rutiner i vardagen:
Automatiserar inte, varje dags aktiviteter blir som nya och kräver för mycket energi att genomföra. Personen har mycket svårt att skapa och upprätthålla morgon- och kvällsrutiner, rutiner för matlagning, handling, städning, ekonomihantering och tvätt m.m.

Hålla ordning:
Många har rörigt hemma och på arbetet. De kan inte sortera viktigt från oviktigt, vet inte vad man kan kasta och saknar kanske bra förvaringssystem.

Få aktiviteter gjorda:
Svårt att mobilisera energi för att påbörja en uppgift och blir lätt hindrad av nya impulser. Gör andra saker, vilket resulterar i att man inte slutför det man har påbörjat.

Minnas:
Tappar ofta bort saker, glömmer vad man ska göra, missar avtalade tider och överenskommelser, har svårt att känna igen ansikten.

Uppfatta instruktioner och information:
Kan inte sor­tera information, missförstår lätt och har svårt att hålla kvar informationen i minnet. Kan inte hantera långa texter med många ord.

Sömn och dygnsrytm:
Har problem att komma i säng, insomningssvårigheter, sover osammanhängande, vaknar inte i tid och är ofta trött.

Ur: Arbetsmodell för hjälpmedel (2008), Hjälpmedelsinstitutet
Länk: http://www.hi.se/Global/dokument/publikationer/2007/07370-arbetsmodell-for-hjalpmedel.pdf

På mitt eget sätt

Att ha bra metoder och en bra struktur är viktigt när man har många bollar i luften och mycket att hålla reda på. Men det är inte alltid lätt att hitta rätt metod eller den bästa strukturen. Någons annans sätt kanske inte alltid är bäst.

Även om livet ter sig en aning stressigt just nu, så är det ändå positivt. Nu är jag inte längre tjänstledig. Jag är tillbaka på jobbet samtidigt som jag fortfarande pluggar på halvtid. Jag ska även gå några intensivkurser på annat håll och samtidigt planerar jag att starta eget.

Än så länge känns allt detta tillsammans mindre stressigt än att skriva ett gäng uppsatser på Universitet. Jag tror att det beror på att det är mina egna initiativ, val och beslut som jag genomför. Därför tror jag också att bördan kommer att kännas lättare än heltidsstudierna. Magkänslan säger mig att jag inte kommer att känna på samma sätt som jag beskriver i Vill ha mappar i hjärnan, så jag hoppas magkänslan har rätt.

Att hitta metoder och en struktur som gör att jag kan hålla ordning på allting känns viktigt, och eftersom jag är så motiverad kommer det nog att gå bra. Att till exempel ställa två väckarklockor och lägga den ena en bit ifrån sängen är något jag provat många gånger förut, men det funkar mycket bättre när jag verkligen är motiverad att kliva upp. Logiskt 😉

hopeAtt vakna upp och känna att det finns hopp hjälper verkligen motivationen.

Men att försöka hitta någon bra metod eller struktur blir svårare när man inte har den där moroten som lockar fram motivationen, och för mig blev det så under min tid i adhd-gruppen. Då fick vi bland annat prova på olika sätt att strukturera oss själva. Jag kanske är ensam om att uppleva att det inte var särskilt hjälpsamt, men för mig är det är lättare att göra på ett sätt som jag är van vid – alltså på mitt eget sätt. Det är inte säkert att det är det bästa sättet, men för mig är det i alla fall det minst krångliga sättet.

Att få lära mig ett annat sätt att göra listor var till viss del intressant, men att sedan byta ut min egen metod mot den nya var bara jobbigt. Det blev jobbigt därför att det tog mycket energi och ganska mycket tid. Mina listor är inte perfekta, de kan vara röriga ibland, men de går åtminstone på rutin i det avseendet att jag inte behöver anstränga mig för att få till dem. Där sparar jag in mycket energi. Egentligen sparar jag mer energi än tid. Energi som jag vet att jag behöver ha, eftersom den aldrig riktigt räcker till.

Att ändra på rutiner tar mycket energi från vem som helst. Då är det ofta givet att det tar ännu mer energi från en person med ad(h)d. Så när andra tror att de förstår mig bara för att de känner igen sig själva eller känslan så missar de oftast att de inte förstår omfattningen av det. Och det är där jag kan känna mig missförstådd och ibland lite överkörd, för det är otroligt svårt att förklara utan att det låter som om man överdriver eller bara är lat. Det är lättare att låtsas som om man råkade överdriva lite, istället för att ens försöka förklara. Men när jag gör det känner jag mig bara ännu lite sämre, vilket inte förbättrar någonting.

Så nu när jag lyckats skaffa mig många parallella sysslor vill jag ju kunna vara så effektiv och strukturerad som möjligt. Därför känner jag att det varken finns ork, lust eller tid att försöka tillämpa någon ny metod av lappskrivande eller liknande. Just nu har jag fullt upp med att försöka få sömnen på fötter igen. Det så tunga och härliga kedjetäcket verkar ha förlorat det mesta av sin magi trots ett långt juluppehåll. Nu handlar det bara om att komma ner i sängen för att också lyckas komma ur den i tid. En metod som borde funka galant 🙂