ADHD och din åsikt

 Image

Dåååååååååå var det dags även för mig. Egen blogg!
Inte bara för att jag till slut valt att falla för trycket.
Det hoppas jag att du snart upptäcker.

Jag blir konfunderad över att alla ska blogga utan att ha något att säga. Tänk om jag också blir en sådan person. Läskigt…
Å andra sidan – folk verkar ju gilla det. Kanske för att det blir så avslappnat och skönt att få läsa något som inte handlar om sådant
man inte orkar engagera sig i dygnets alla timmar. Eller man kanske hittar en blogg som handlar om just det man själv är intresserad av. Somliga kanske hellre läser en blogg än tittar på TV, och vem kan klandra dem? Jag kan förstå det, som jag sitter här och tittar på reklam varvat med dåliga serier.

Nu undrar du så klart vad jag har att säga, nu när jag vågat vara så styv i korken. Jag vill till en början inte säga så mycket. Jag vill faktiskt veta vad du har att säga. Jag vill ha din kommentar om en viss sak. Men först vill jag berätta något. Jag har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den heter ADHD. Det är en förkortning av: Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder.

Vid det här laget finns det säkert massor med ADHD-bloggar eller bara andra bloggar om exakt samma sak. Jag är inte ute efter att likna dem. Jag är ute efter att få din åsikt och dina tips utan att behöva plöja mig igenom alla de andra bloggarna, sajterna eller forumen. Kalla mig lat eller smart, vilket du vill  ;o)

Det är lätt att associera till någon som är bråkig eller har svårt att sitta stilla när man tänker på ADHD. Men det många inte vet är att det
finns tre olika typer av ADHD. En variant innebär att man har koncentrationssvårigheter, en variant innebär att man är hyperaktiv och en variant innebär att man har de båda andra varianterna. Jag har den första varianten, alltså innebär detta att jag har koncentrationssvårigheter. Detta kallades tidigare ADD men är numera inte en egen diagnos, utan en kategori av ADHD. Jag brukar säga att jag har ADHD ”light”, men det finns det så klart inget som heter. Jag antar att det känns skönt att inte kategorisera mig själv som en av de värsta, även om jag nu skulle vara det.

Jag har fått möjligheten att gå i en ADHD-grupp, vilket jag uppskattade. En av de saker som fastnade mest var förklaringen om hur hyperaktiviteten inte alls är obefintlig för oss som inte kvalar in under kategorin hyperaktiva. Hyperaktiviteten sitter liksom i huvudet i form av tankar i mängder och i extremt hög fart. Dessa tankar stör uppmärksamheten. På mig stämmer detta in på pricken. Jag hinner inte ens med i mina tankars tempo. De slutar inte att dyka upp och de väljer liksom själva hur mycket plats de ska få ta. Så känns det, som om man inte kan kontrollera dem fast man vill. På så sätt kan man säga att hyperaktiviteten sitter i huvudet i stället för i kroppen, som det gör för dem som har en diagnos som innehåller hyperaktivitet.

Denna funktionsnedsättning har varit på tapeten ett bra tag. Jag har hört diskussioner på radio och läst om ADHD i olika artiklar, men det är som om informationen om vad det egentligen är och hur det fungerar inte riktigt fastnar hos folk i allmänhet. De flesta som får höra att jag har ADHD säger spontant ”Det har jag också” eller ”Men det har ju alla”. Av de som spontant påstår sig ha ADHD, som respons till det jag sagt, har inte någon diagnos. Så varför säger man så? Kan det vara okunskap?

Själv vill jag bli bättre förstådd av andra många gånger, men även förstå andra bättre. Detta samspel kan ibland vara problematiskt just på grund av ADHD:n. Det är också en av de saker som jag personligen tycker är svårast att förklara för andra och som andra har svårt att förstå utan förklaring. Jag misstänker att du ser en del av problematiken här.

Det jag främst vill fråga just nu är följande fyra frågor.
1. Hur tror du att ADHD tar sig uttryck?
2. Finns det för lite information om hur ADHD fungerar?
3. Har du några bra tips att ge någon som har ADHD?
4. Brukar du säga att du har ADHD, fast du inte har det?

Dina svar kan vara till stor hjälp!

Annonser

8 thoughts on “ADHD och din åsikt

  1. Hej Pernilla! Kul att du börjat blogga! Jag lärde mig mer om ADHD av att läsa den här texten. Intressant! Jag ska svara på dina frågor:

    Den erfarenhet som jag har av barn med ADHD så har det visat sig som en svårighet att ”sitta still”. Det liksom kryper i kroppen. Det är svårt att koncentrera sig på en enda sak, speciellt om det finns annat som pockar på uppmärksamheten i ett rum. Det är också svårt att hålla sig till ett känsloläge och att reglera känslor. När det gäller vuxna har jag träffat dem som inte fått det stöd de behövt som barn. De har blivit skällda på och fått känna skam för sitt handikapp som barn, vilket har lett till dålig självkänsla som vuxna. En del är mycket aktiva människor, och har lyckats bli mycket framgångsrika. Andra har svårt att reda i allt som händer inuti och utvecklats svåra psykiska problem.

    2 – Svaret för mig är nog ”JA”. DEt finns säket massor med information för den som aktivt söker den men kort, enkel info som folk kan läsa i ”förbifarten” för att allmänbildas i ämnet, ser man inte så ofta.

    3 – Tyvärr kan inte tillräckligt mycket för det-

    4 – Jag brukar inte säga att jag har ADHD, Jag har säkert skämtat om det nån gång i mitt liv, när jag har varit väldigt uppvarvad och haft svårt att koncentrera mig. kanske lite för att jag ibland önskar att det fanns nån slags förklaring till att jag har svårt att ”hålla ihop” och fokusera ibland.

    Kram på dig Pernilla!!!

    • Bra där Alexandra 😮 Du är först!!!!!
      Tack för dina intressanta svar. Jag känner helt klart igen mig i en del av det du skriver.

      Under min tid i ADHD-gruppen fick jag lära mig att ADHD inte är ett handikapp utan en funktionsnedsättning. Men vissa dagar och i vissa situationer kan det nästan kännas som ett handikapp.

      Intressant, det du skriver om information. Jag tror man blir lite ”hemmablind” när man själv fått diagnosen, för då får man tillgång till en massa information. Den kanske man inte hade letat upp annars.

      Jag förstår absolut vad du menar med att man vill ha en förklaring till vissa saker. Även om inte diagnosen i sig är något eftersträvansvärt var det ändå en liten lättnad att få den, för då gavs jag en möjlighet att förstå mig själv bättre.

      Kram tillbaka!

  2. 1. Hur tror du att ADHD tar sig uttryck?
    Oj, det finns nog precis lika många uttryck för ADHD som det finns människor med ADHD, eller? Jag ser det som en extra ”känslighet”, snarare än en sjukdoms diagnos. Att vissa miljöer, platser eller stämmningar triggar igång tankar, stress och att allt som snurrar runt i tankarna inte helt hittar rätt kanal eller någon utloppskanal alls.
    Liksom ett ”kreativt sorl” som inte alltid är posiivt. (Något flummig förklaring här, men skriver rakt ur tanken..)
    2. Finns det för lite information om hur ADHD fungerar?
    Jag tror att det finns en hela massa info om ADHD för den intresserade. vi lever i ett informationssamhälle och allt finns att ta reda på, realtivt lätt. Däremot kanske det skulle vara positivt om det blev ett öppna samtal om det!
    3. Har du några bra tips att ge någon som har ADHD?
    Vet inte om det är bra tips, men det skulle nog vara:
    Ta reda på vilken din känslighet är. Vad som triggar dig och jobba med att hitta ett sätt att leva med ADHD på ett positivt sätt. Skaffa kunskap, verktyg och förståelse för dig själv och vänd det till din fördel.
    4. Brukar du säga att du har ADHD, fast du inte har det?
    Nej.

    Kram 🙂

    • Tack Natalie.

      Extra känslighet. Vad fint uttryckt. Och jag gillar din flummiga förklaring 😉 För mig är den inte så flummig.
      Tack för tipset också. Jag tror också det är viktigt att skaffa kunskap och förståelse om sig själv. Man måste ju hitta ett sätt att leva med ADHD, så det är bra om det går att göra något positivt av det. Jag tänker också att det skulle kännas bra att även få andra att se det positiva och ha förståelse. Men det kanske man lyckas med när man lyckas vända det till sin fördel…. ?

      Kram 🙂

  3. Du var den första att följa min blogg, tack för det! 8)

    Intressant inlägg. Jag har aldrig funderat så mycket på ADHD, mer än några gånger då jag haft sporadisk kontakt med någon som haft det.

    Men för att svara kortfattat på dina frågor:

    1 – Ja, det är väl stereotypen som du nämner i ditt inlägg. Dvs. hyperaktiv, koncentrationssvårigheter och ”svårt att sitta still och lyssna”. Väldigt mycket tankar och idéer som sprutar ut i rasande fart genom både mun och kropp! 🙂

    2- Antagligen ja, eftersom jag inte ens kände till att det fanns tre varianter av det. Jag kan tänka mig att behovet av information säkert är störst på exempelvis skolor, men jag vet inte hur väl informerade de är nu för tiden. Det var ju ett tag sedan jag själv gick i skolan!
    Det beror kanske också på hur vanligt det är med ADHD? Mängden information behöver ju stå i proportion till behovet, men det har jag ingen uppfattning om om det gör.

    3 – Hmm, nej det tror jag inte jag har. Men kanske att försöka förklara för folk så gott man kan hur det fungerar, särskilt sina vänner, och kanske berätta för dem vad de kan göra för att underlätta.

    4 – Har skämtat om det någon gång här och där, när jag eller någon är väldigt uppe i varv. Men det kanske egentligen är olämpligt, eller vad säger du?
    Det kan ju kännas fel för någon som faktiskt lider av det på riktigt?

    / M

    • Tack Magnus. Intressant.
      Som du nämner finns det ju en stereotyp bild av hur en person med adhd är. Alla med adhd är inte som stereotypen och då är det inte alltid som förväntningarna stämmer, så att säga.

      Jag uppskattar tipset och vad gäller att skämta om att man har adhd, så finns det de som tar illa upp. Än så länge bryr jag mig inte så mycket, men jag vet många som gör det. Jag brukar svara med: ”Har du? Det har jag också.” Det brukar räcka. Men det kan ju hända att utvecklingen blir som med uttrycket CP, som man numer inte använder i fel sammanhang eftersom det ju är en riktigt sjukdom etc.
      /Nilla

  4. ”Väldigt mycket tankar och idéer som sprutar ut i rasande fart genom både mun och kropp!”

    Det jag mende var alltså ett livligt kroppsspråk och mycket prat. Kanske var lite otydlig där 🙂

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s