Examen :-)

Semestern är underbar.

I alla fall i början, när den inte innehåller oro inför hösten.

Jag törs påstå att den nyss upplevda våren var den jobbigaste våren i mitt liv hittills. Aldrig mer vill jag ha över 140% sysselsättning samtidigt. Familj, vänner, hemmet – allt liksom bara förföll.

Jag ska inte säga att det var värt det, men jag uppnådde det som var planerat. Det vill säga, jag klarade studierna och har min examen. Det känns underbart.

 

Annonser

Lugnets effekt

image

Med den här utsikten och utan vardagens krav, är det betydligt lättare att hitta bland tankarna.

En del tror att tankarna tar semester. Så är det inte för mig, men att slippa yttre stress gör susen. Jag hinner lättare få fatt på tankar, fundera och resonera med mig själv. Det är något jag bestämt kommer att eftersträva i min vardag.

Där mina tankar bottnar

Sommarlovet har tagit en otippad vändning, men jag fortsätter min lunk fast med en ny önskan att nå det ställe där mina tankar bottnar.
runtrunt

Många gånger har jag befunnit mig i diskussioner som handlat om huruvida man tar varandra för givet eller inte och om det är ok. Somliga anser det vara en självklarhet att ta någon närstående för givet. Det behöver inte vara konstigt eller fel, men det beror kanske på hurdan relationen är. Att bli tagen för givet kanske bara känns bekvämt ibland.

Vem får ta mig för givet? För mig beror det på vem det gäller. Mina närmaste? Jag vill att det ska stå i proportion till hur mycket vi betyder för varandra. Är det ok att ta varandra för givet om man tillräckligt nära?

I min värld är det i alla fall något outtalat. Man kommer inte överens om när det är ok att börja ta varandra för givet, lika lite som man avtalar när en vänskap påbörjas. Det faller sig väl naturligt, har jag alltid tänkt. Men ju längre man lever, desto mer får man upptäcka om man vill. Jag har upptäckt att många tänker olika även om det inte alltid verkar så.

Alla håller inte med om att det är ok när närstående tar en för givet. Dessutom kanske betydelsen av ”ta för givet” bör klargöras. Är inte det att finnas där för varandra och kunna lita på att det inte förändras? Det trodde jag, men jag slår inte dövörat till någon annans definition. Jag tänker dock vidare för att ta reda på om jag nått det ställe där mina tankar bottnar.

Sommarlov till slut

Äntligen är sommaren här, och jag menar inte vädret den här gången Jag menar att stressen har lagt sig och att Universitetets termin äntligen är över. Jag fick tillåtelse att lämna in mina två sista uppsatser senare, vilket var bra, annars hade jag inte hunnit med halva terminens slutarbeten.

Jag skrev två uppsatser i rad. Jag kände mig alldeles tom efteråt, men ändå lättad. Det tog ett tag innan jag hade fattat på riktigt – med hela kroppen – att jag faktiskt kunde andas ut och ta det lugnt. Att jag med gott samvete kunde fokusera på att ha sommarlov och välja hur jag vill spendera min tid.

sommarlov1

Jag får själv välja hur jag vill att bokstäverna ska hamna på pappret utan att referera till någon annans text. Vilken underbar känsla! Att inte behöva passa några tider känns overkligt. Jag behöver inte vakna och tänka: ”För tidigt för mig, men för sent ändå.” Det är plötsligt legitimt att ta sovmorgon utan att behöva skynda iväg, glömma hälften och ändå vara en halvtimme försenad. Det är en obeskrivlig lättnad.

Det dåliga samvetet har legat som en dimma över tillvaron hela terminen. Det tar på krafterna att aldrig komma i tid fastän man försöker, och att knappt kunna hålla reda på vilken läxa som är vilken fastän man både måste och borde ha det klart för sig. Nej, nu ska det bli skönt med lugn och ro.

När jag var barn betydde sommarlovet så mycket. Det var som om tempot kom ner till min nivå, där det var fullgott nog att bara vara. Den här terminen har jag stressat så mycket att jag behöver en lugn sommar för att hinna ifatt mig själv. Och det går bäst om jag får ta det lugnt och bara vara. Ja, nu ska det verkligen bli skönt med lugn och ro 🙂