På skoj men ändå…

Mycket roande för mig, men kan säkert vara kul även om man inte har en diagnos.
Vad stämmer in på dig?

Många av punkterna stämmer in på mig, men särskilt punkt 22. Det blir kanske extra tydligt nu när jag pluggar flera kurser på distans.

Punkt 24 är ju en klar favorit hos mig, även om jag nog inte skulle gå ut utan byxor. Men det kanske beror på att det alltid ligger byxor lite här och där, redo att användas. 😉 Jag har ju redan avslöjat att jag ibland (vilket är ganska ofta) byter om flera gånger per dag.

Klicka på länken:29 Things Only a Person with ADHD Would Understand

Annonser

Livet måste vara roligt

Jag insåg igår att min kreativa förmåga var kraftig försvagad, om inte totalt borta. Det kändes tungt, speciellt eftersom jag ska börja jobba den här veckan. Jag kan ju inte komma till min egen dansklass och säga att jag tappat alla stegen och inte kan hitta dem. Men så känns det.

Det påminner mig om Hassan, som var ett radioprogram när jag var barn. Man busringde helt enkelt i radio. De här busringningarna kom ut på CD-skivor som jag såg till att önska mig, varpå jag har 5 sådana guldklimpar. Vill man liva upp tillvaron är det helt klart ett bra sätt. När jag tänker på att det känns som om jag tappat bort mina danssteg, är det en särskild busringning jag kommer att tänka på.
Lyssna här:

Nu har jag blivit van vid att sitta med näsan i böckerna. Jag har vant mig vid att knappa på tangentbordet för att åstadkomma något. Att röra mig på annat sätt än att sätta den ena foten framför den andra gör att jag känner mig bortkommen och klumpig, och det är det sista jag vill framstå som framför mina elever i övermorgon. Jag har bestämt mig för att lösa det idag. Det gäller att hinna hamna i någon form av kreativt läge, så att jag hittar tillbaka till muskelminnet, innan det är för sent. Det är alltid svårt att vara tillräckligt kreativ precis när man måste, men det löser sig nästan alltid. Ingen TV dock. Den brukar inte hjälpa.

Just nu känner jag mig inte ett dugg kreativ. Kanske för att TV:n är på. Kombinationen gör att jag kan sitta som en hösäck i soffan, knappa på tangentbordet samtidigt som jag slötittar på TV. Nyss var det rally. Det var det mest intressanta av alla program för tillfället. Jag skulle ju kunna stänga av, men är helt enkelt för slö för att sträcka mig 30 cm efter fjärrkontrollen. Är det nu jag ska erkänna att jag blivit en soffpotatis? Vilket nederlag. Det går jag inte med på.

Rallyn fick mig att tänka på min favoritbil Bugatti Veyron.bugatti_veyron_2011

När jag var 9 år var min favoritbil Lamborghini.1986_lamborghini_countach-pic-63233När jag var ännu mindre var min favoritbil pappas Mercedes från 1970, som användes på sommarlovet.  Det var alltid så mysigt och gav mig en sådan där skön semesterkänsla som jag aldrig glömmer.Mercedes blå 2

Så länge jag kan minnas har jag alltid haft någon favoritbil. Dolt intresse, kan man kanske kalla det för. Jag hade till och med planer på att köra racing på riktigt en dag, men till min pappas förtret lade jag ner de planerna innan jag ens hade börjat. Jag kan hålla med honom om att det var lite dumt. Det hade säkert varit en bra kick för mig, så jag hade velat prova. Det lockar till och med fortfarande, så ett sådant erbjudande skulle jag acceptera än idag.

Men alla kickar måste inte vara så fysiska. Jag får en kick av att träna dans, att åka berg-och-dalbanor och att köra bil väldigt fort. Men jag får också en kick av att ha kul, så jag älskar att se komedifilmer. Andra filmer kan också vara bra, men det är ju befriande och som roligast när man får skratta. Och för mig måste livet vara roligt.

De två senaste filmerna som fick mig att skratta var en amerikansk film, som jag för första gången såg på flyget till Trinidad 2010. Den heter ”Dinner for schmucks”. Den andra är en fransk film som heter ”Tais toi”, eller ”Håll käft” som den heter på svenska. Humorn i båda de här filmerna går ut på att allt blir mer fel än man kan tänka sig. Det säger förmodligen en hel del om min humor, och jag vet att det finns många som inte delar den. Jag har även snubbelhumor och Hassan-humor och det finns många som inte delar den humorn heller, men jag van vid det och vågar därför delge detta här 😉

Ett exempel ur Dinner for schmucks:

Ett exempel ur Tais toi:

Bäst som jag sitter här och skriver om roligheter blir jag lite gladare, och då kommer jag på att jag faktiskt har varit en aning kreativ. Igår gjorde jag egna ljus för första gången och sonen hjälpte till. De doftar dessutom liljekonvalj. Doftljus har blivit en viktig detalj i mitt badrum. Inte för att det behövs, utan för att jag tycker det är mysigt och för att det är ett bra doftställe. Det skulle nog bli lite för mycket av det goda om jag skulle ha doftljus i hela lägenheten. Tanken har dock slagit mig flera gånger.

20130121_031158-1

Det är så klart mysigt med hemmagjorda ljus, men jag får väl passa mig för att göra alldeles för mysigt i badrummet. Annars kanske det slutar med att jag placerar soffan och TV:n där också 😉

Nog för att både humor och kreativitet är två väldigt viktiga ingredienser för mig, men att möblera vardagsrum i badrummet kanske är lite väl kreativt. Det skulle möjligen kunna vara en aning humoristiskt för någon som var på ett visst humör, men det är förstås tveksamt.