Jag värjer mig mot att dras med i den starka motvind som vill putta mig över hopplöshetens kant till ett ställe där endast insikten om nederlag finns. Jag kämpar emot eftersom jag vägrar medge att jag inte är smart nog eller tillräckligt duktig, men misslyckandets långa armar vill krama mig. Känslan av förtvivlan stiger mot skyn och ilskan sitter som ett plåster på besvikelsens framfusighet.
De nya kunskapernas charm verkar ha sprungit ifrån mig.
Du ÄR smart OCH ”duktig” nog!
Bara motivationen som sviktar ibland.
KRAM
Tack för uppmuntran 🙂
Älskade syster!
Ta emot kramen och gå sen vidare. Alla känner nog så ibland och det är ok. Däremot måste man inse att här kan jag inte stanna kvar. Försök se det som en vändpunkt, nu kan det bara bli bättre istället.
Du är så smart och begåvad. Nu behöver du göra en sista kraftansträngning innan sommaren och det vet jag att du klarar!
Ta en dag i taget och försök göra ditt allra bästa just den dagen.
Kom sedan hit och slappna av, vila och ha trevligt!
Styrkekramar
Kim
Tack ❤
Det är skönt att ha något annat att se fram emot.