Diskriminering inte acceptabelt

Ny länk är tillagd i länklistan, läs den gärna. Följande citat är hämtat därifrån. Jag tycker hela citatet är viktigt, men jag lade speciellt märke till den sista meningen.

Positiva sidor

I dagens komplicerade samhälle kan funktionshindret adhd/add bli ett handikapp. I miljöer där det behövs kreativa idésprutor, handlingsmänniskor och nytänkare kan funktionshindret bli en styrka. Det är av vikt att man får kunskap om det egna funktionshindret och tar hänsyn till det vid studie- och yrkesval.” (http://www.lul.se/sv)

Sedan jag fick diagnosen ADD har jag fått mycket kunskap om den. Jag har definitivt tagit hänsyn till det vid studie- och yrkesval. Men när det gäller studier krävs det ofta att även skolan är förstående och bistår med stöd för att det ska fungera.

Stockholms universitet har en så kallad överkucku. Titeln är prefekt och namnet är Gunlög, när det gäller den institution där jag studerar. Ja, där jag hoppade av mina studier och nu hoppar på igen.

Min åsikt var att universitetet bar ansvaret till att jag inte kunde ta min examen som planerat, på grund av att de inte kunde erbjuda en komplett utbildning. Jag tyckte att informationen borde ha varit bättre, så att man kunde förstå vad man gav sig in på (en 3-årig utbildning utan säker examen även om man följer studieplanen). Konstigt att det är upp till studenterna att plocka ihop kurser när man går en utbildning, tyckte jag. Det borde man få tillräcklig hjälp med. Hon tyckte att jag hade fel och att jag dessutom hade fått mer information och hjälp än de andra.

STOPP ETT TAG!

Jag tror Gunlög hade behövt inse värdet av att vara förstående. Hon hade nog behövt mer kunskap också. Jag tror nämligen att hon syftade på det stöd jag fått på grund av min påvisade ADD. Vad skulle hon annars mena?!  Men oavsett vad hon menade kommer jag aldrig att glömma med vilken ton hon sade det. Det fanns en underton av förakt som inte gick att undgå. Om det var på grund av att hon kände sig anklagad av mig eller något annat spelar ingen roll.

Samtidigt som jag får stöd från institutionen eftersom jag har en diagnos, talar den som sitter högst upp i samma institution till mig med en underton av förakt. Varför? För att hon uppfattar mig som mindre smart på grund av diagnosen? Det ger dubbla budskap och det rimmar illa.

Jag önskar att jag kunde låta det rinna av mig som vatten på en gås, men jag kan inte. Och vem skulle det hjälpa? Är det rätt syn att ha för en person på den posten? Det tycker inte jag. På något vis tar det henne bara ett steg närmare diskriminering, vilket är mer värt att förakta än att någon får legitimt stöd som student.

 

Annonser

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s