Sömngrupp

Kanske patetiskt

Jag börjar själv tycka att det lutar lite åt det patetiska hållet, det här med sömnproblemen. Det största problemet är uppenbarligen jag själv, men den insikten verkar inte hjälpa. Ibland har jag märkt att jag sovit bättre när jag varit bortrest, för att det har varit tystare. Men att somna är oftast ett problem oavsett plats.

Sist jag var bortrest

När jag inte kan sova sysselsätter jag mig i väntan på John Blund, vilket jag gjorde även sist jag var bortrest. Men när jag hade spelat färdigt alla spel på mobilen och fortfarande inte var trött började mitt tålamod ta slut. Jag brukar ligga kvar i mörkret och vänta lite till, men nu var ingenting bekvämt och det slutade i svett och ilska. När det sedan började ljusna och jag hade tre timmar på mig att få någon sömn alls innan klockan skulle ringa, då gav jag upp. Av någon konstig anledning vaknade jag av väckarklockan utan att minnas att jag somnat, och jag kände mig inte tröttare än vanligt.

 Sova hemma

Väl hemma igen tänkte jag göra på ett annat sätt för att slippa uppleva den där envist tråkiga väntan. Den gör mig ändå bara arg, så jag gjorde som jag brukar. Jag lade mig bekvämt i soffan med tv:n i bakgrunden och datorn i förgrunden. Vänner från fjärran chattar gärna på Facebook, för i deras land är klockan bara tidig kväll och här har midnatt fått samma innebörd.

johnblundNär huvudet plötsligt började åka hit och dit insåg jag att John Blund hittat fram, så jag borde egentligen ha kastat mig i säng. Men min chatt var i full gång, så jag måste avsluta den först. Under tiden dök en annan chatt upp, så jag avslutade båda två och det tog den tid det tog. Jag hann somna till flera gånger innan jag var klar. Tillslut fick jag samla alla mina krafter för att inte somna i soffan, utan göra det jag borde – byta om, borsta tänderna mm. När jag väl kom till sängen var jag inte särskilt trött även om kroppen ville sova, precis som vanligt. Jag lade mig i sängen och spelade spel på mobilen i väntan på John Blunds återkomst. Som vanligt störde jag mig på ljud från grannen, så jag satte på musik i lurarna också.

Klockan 6 vaknade jag av att min son försökte konversera med mig. Jag hade ingen aning om hur mycket sömn jag fick, men jag kände mig trasig så jag somnade på soffan efter att ha skjutsat honom till skolan.

 Sömngrupp i KBT-form

Eftersom jag ännu inte har lyckats lösa mina sömnproblem ska jag börja i en sömngrupp. Det är mer som en KBT-kurs. Egentligen är jag föga intresserad av mer KBT-terapi i grupp och jag kan inte passa tider, så det känns som ett stort projekt. Men det här är det enda jag hittills inte har provat så jag kan ju inte tacka nej. Det är trots allt en möjlighet och det känns som min enda chans att vända detta inferno av trötthet. Sömngruppen börjar inte förrän i april, så är jag bara klar med min kurs från förra terminen så ska jag nog hinna med det.

Jag fick träffa den som ska vara ledare för sömngruppen och hon var väldigt trevlig och förstående. Men när hon nämnde att vi kommer att ses 12 gånger klockan åtta på morgonen blev jag bestört. Det är ju då jag sover som bäst. Jag undrade både om hon skämtade och hur hon hade tänkt. Tråkigt nog var det inget skämt och tydligen finns det de med sömnproblem som har lättare att hinna på morgonen. För mig framstår det som lite av en parodi, att förlägga en KBT-kurs för människor med sömnproblem till klockan åtta på morgonen.

Jag ser framför mig hur jag försover mig och skyndar dit med ränderna från kudden kvar på kinden, lagom tills det slutar. Jag hoppas verkligen undvika det skräckscenariot.

Annonser

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s