Diagnosen som en väska

Finns det någon trygghet i att härleda nästan allt till sin diagnos, eller är det bara en idé? Jag vet inte riktigt, men en del människor gillar inte alls att man vill sätta saker och ting i ett diagnosperspektiv. Det kan ju låta konstigt att ens vilja göra det, men det kanske inte är så konstigt för den som har diagnosen. Det skulle nog bli konstigare att ignorera diagnosen, eftersom det då skulle bli en förnekelse av den.

Jag tänker mig att det är sundare att acceptera att man har diagnosen, inte att man är den. Man har den precis som man har en väska. Vissa saker passar i väskan, och då kan man välja att ha dem där eller inte. Man kan ta upp dem när man vill och använda dem på det sätt man vill. På så vis använder man väskan som en tillgång. Varför skulle det inte fungera så med diagnosen också?

väskor

När man kommer upp på morgonen (alltså förmiddagen för de morgonpigga), går ut i köket och får sig en chock för att man får syn på disken, undrar man hur man kunde förtränga något sådant. Disken sträcker sig som en tjock, slingrande orm över både spis och bänkar, och man inser att man måste ha ignorerat diskormen föregående kväll. Då kanske det kan vara skönt att skylla på att man har AD(H)D. Det är ju ett nederlag att behöva erkänna att man är lat. Men är det verkligen så?

Min känsla är inte att jag är lat, utan att jag har så mycket att göra att inget blir av. Dessutom sover jag så lite per natt att jag inte har tillräckligt med ork. I det här läget är det många som vill säga till mig: Men det är bara att du går och lägger dig några timmar tidigare, så får du mer ork. Och det är bara att ta tag i det där diskberget framför dig, så blir det ju gjort.
loser

Jag är fullkomligt allergisk mot den typen av dumförklaring, som det faktiskt är. Jag vill bara svara: Om det nu hade varit så enkelt för mig hade jag väl gjort så. Hur dum tror du att jag är?!

Efter att jag fick diagnosen ADD, fick jag förklarat för mig att det hela hänger ihop. Att ha svårt att få saker gjorda, att det känns svårt fast det är lätt, är en del av diagnosen. Min uppfattning är att man kan känna igen känslan till viss del även om man inte har en diagnos, men det kanske inte är så lätt att förstå hur oförmåga kan vara något som tar över.

En del människor vill bagatellisera och säga att det där är snick snack, att det är lite lika dant för alla emellanåt. Det är då jag vill utdela en snyting och fråga om de vet hur det känns att vara lite som andra, men ändå inte och känna att man aldrig passar in. Det är ibland svårt att sätta fingret på vad som skiljer en person med ADD från en person utan diagnos. Jag tänker inte försöka förklara det, men det finns andra som kan. Den här länken tycker jag är bra. Jag har hänvisat till den tidigare, bl.a i mitt inlägg Stöd eller fusk.

Gränsen mellan ADHD och normaltillstånd kan verka oklar för en utomstående. Det rör sig ju om svårigheter som kan finnas i större eller mindre omfattning hos väldigt många människor.” (Vuxna med ADHD ur ett hjälpmedelsperspektiv, sid. 8)

Det är mycket möjligt att jag har upprepat mig sedan mitt allra första inlägg, men jag fortsätter ändå 😉

Använder jag vetskapen om min diagnos som en ursäkt för att slippa diska? Det vet egentligen ingen annan än jag själv. Om jag inte har den uppfattningen – varför ska någon annan då ha den uppfattningen om mig? När det gäller någon annan med diagnos kan det vara på ett annat sätt.

Nej, för min del handlar det om att komma ur ett mönster, varav en del är att jag lägger mig för sent, sover för lite och till följd får sämre ork och sämre minne.

stopSTOPP! Här tänker du kanske: Men varför går hon inte bara och lägger sig tidigare då? Och vi är tillbaka på ruta noll. Hade det varit så enkelt hade jag gjort så. Jag har inte struntat i att försöka, men just nu går jag inte in på alla metoder jag provat. Min senaste är ett kedjetäcke, men det får jag ta upp nästa gång.

Annonser

4 thoughts on “Diagnosen som en väska

  1. Att ha den begåvningen att skriva och uttrycka sig ”klockrent” är så fantastiskt så jag hittar inte ord för det. Säger bara…fortsätt att SKRIVA.
    👍Lasse Larsson

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s