Där mina tankar bottnar

Sommarlovet har tagit en otippad vändning, men jag fortsätter min lunk fast med en ny önskan att nå det ställe där mina tankar bottnar.
runtrunt

Många gånger har jag befunnit mig i diskussioner som handlat om huruvida man tar varandra för givet eller inte och om det är ok. Somliga anser det vara en självklarhet att ta någon närstående för givet. Det behöver inte vara konstigt eller fel, men det beror kanske på hurdan relationen är. Att bli tagen för givet kanske bara känns bekvämt ibland.

Vem får ta mig för givet? För mig beror det på vem det gäller. Mina närmaste? Jag vill att det ska stå i proportion till hur mycket vi betyder för varandra. Är det ok att ta varandra för givet om man tillräckligt nära?

I min värld är det i alla fall något outtalat. Man kommer inte överens om när det är ok att börja ta varandra för givet, lika lite som man avtalar när en vänskap påbörjas. Det faller sig väl naturligt, har jag alltid tänkt. Men ju längre man lever, desto mer får man upptäcka om man vill. Jag har upptäckt att många tänker olika även om det inte alltid verkar så.

Alla håller inte med om att det är ok när närstående tar en för givet. Dessutom kanske betydelsen av ”ta för givet” bör klargöras. Är inte det att finnas där för varandra och kunna lita på att det inte förändras? Det trodde jag, men jag slår inte dövörat till någon annans definition. Jag tänker dock vidare för att ta reda på om jag nått det ställe där mina tankar bottnar.

Annonser

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s