Hopp trots minimala chanser

frågetecken och sittande gubbeSka det vara så svårt att plugga?! Inte bara är det krångligt att förstå, det är även svårt att hänga med när man har problem att koncentrera sig utan att livet kommer emellan. Så när livet väl kommer emellan blir det i princip omöjligt att få något att fastna i skallen.

Det finns ingen garanti för att livet kommer att flyta på smidigt. När någonting dyker upp i livet och rör om i ordningen blir det ett smärre kaos. För mig betyder den där ordningen att jag kan planera min vardag, men även att det finns ett visst utrymme för spontanitet.

Under en period blev mitt liv mer spontant och kaotiskt, vilket gjorde att kaoset tog över och ordningen nästan försvann. Då menar jag min egen ordning, för det är den som gör att jag känner att jag har kontroll på tillvaron. Den ordningen innefattar allt mellan att porslinet står på rätt sätt i skåpen till att förstå det jag pluggar till att vara en bra förälder och vän.

Jag har på något sätt identifierat mig med min egen ordning, för att det är mitt sätt ha kontroll på tillvaron och därmed försäkra mig om att jag gör det jag åtagit mig så bra jag kan.

Vad bygger egentligen en stark identitet och självkänsla? En del är beroende av att känna tillhörighet och andra kanske måste ha en hobby som de gillar. Själv behöver jag ha koll på min egen tillvaro och få göra det jag tycker om. Jag gissar att det kan bli problem när ens identitet och självkänsla bygger på andra människor. Självklart blir vi den vår uppväxt gör oss till och man har säkert ett antal närstående, vare sig det är familj, vänner eller andra men jag menar att man ju är sig själv ändå. Någonstans på väg mot vuxenlivet slutar man till exempel att rättfärdiga sina åsikter med ”….för att min mamma säger att det är så”. Huruvida man sedan kommer fram till att man håller med eller inte är inte relevant just här. Det viktiga är att man kommer fram till en åsikt som är ens egen. Hur ska man annars få en egen identitet?

I mitt fall tror jag att självkänslan är lättare att rubba än identiteten. Visst identifierar jag mig med de saker som jag har valt att lägga mest energi på i livet: dans, familj, vänner och nu även studierna. Men alla de sakerna utgör inte min identitet bara för det. Min självkänsla får sig en törn om jag känner att jag misslyckas med någon av dessa saker, men det betyder inte att något av det försvinner.

labyrint med gubbeMin identitet får sig en törn när mina gränser överskrids, oavsett om det är jag själv eller någon annan som är orsak till det. För att få vardagen att fungera behöver jag ha koll på läget, alltså ha kontroll över tillvaron, precis som man har en överblick över en karta. Om vissa saker förändras försvinner den överblicken och istället känns det som man står mitt i en labyrint och inte hittar ut.

Summan av kardemumman: Att vara missnöjd ger självkänslan en törn, men att känna sig vilse ger identiteten en törn.

Spontanitet kan göra att labyrintkänslan infinner sig. Då menar jag inte min egen spontanitet, utan när jag låter någon annan vara spontan åt mig. Det har nog ofta att göra med min oförmåga att säga nej.  Förändringar kan också göra att jag känner mig lite vilse, och då menar jag förändringar i mitt liv som jag inte styr över. Om jag inte själv har valt vilken förändring som ska ske i mitt liv känns det som när man blundar och går samtidigt. Hur ska man då undvika hinder på vägen? Vem ska lotsa en framåt? Sedan kan man så klart missbedöma innebörden av förändringarna även om de är självvalda.

Den stress jag känner över studierna just nu är nästan obeskrivlig. Det känns som jag redan har misslyckats, trots att det är drygt en vecka kvar till tentan, så självkänslan har fått sig en törn. Jag känner inte heller att jag har koll på tillvaron, eftersom studierna är en stor del av den, så identiteten har också fått sig en törn.

cykelFrustrationen över att inte förstå är enorm, man vill ju inte känna sig dum. Det är lika panikartat som sekunderna innan man kraschar när man råkar vingla på cykeln. Den här terminen har jag ännu inte fått känslan av att jag förstår allt så att jag bara kan sitta hemma och upprepa det tills det fastnar i skallen. Det faktum att jag har svårt att lära mig något som jag inte helt förstår underlättar inte. Det gör inte heller sömnbristen jag ideligen försöker få bukt med. Den här terminen är det mycket som ska läsas parallellt, vilket gör att det blir mycket att hålla reda på. Lite för mycket för min del.

Så känns det nu, men det finns en minimal chans att jag klarar tentan ändå och just nu är den minimala chansen mitt enda hopp.

Annonser

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s