Träning som terapi

Jag älskar att träna 🙂

Med träna menar jag dansa. Det är den formen av träning som ger mig möjligheten att känna mig mindre introvert. Alla som har tränat vet att det tar en viss tid. Man ska byta om, ta sig dit och hem osv. Under den tiden skulle jag förmodligen hinna plugga en hel del grammatik, vilket är det mest aktuella i studierna just nu. Men tack vare träningen orkar jag ta tag i böckerna och få något gjort, i stället för att analysera hur mycket jag ligger efter och hur jobbigt det är. När det bara känns jobbigt blir jag ineffektiv, får inget gjort, bygger upp ångest över det och när böckerna väl åker fram flyter bokstäverna bara ihop.

Ju mer jag tränar, desto bättre mår jag. Ungefär så är det. När jag får träna är det som att få andas frisk luft. Jag kan andas lugnare, tänka klarare och se lite mer positivt på tillvaron. Om det går en längre period utan att jag hinner träna är det till slut som om jag befinner mig i en dimmig bubbla. Då känner jag mig instängd i mitt eget huvud där tankarna virvlar runt utan varken början eller slut. Till slut blir allt en sörja som lägger sig som ett mörkt lager depression över hela tillvaron.

Jobbet som danspedagog

Jag har många gånger fått höra att jag som får dansa på jobbet inte behöver träna eftersom jag ju får träning ändå. Det är inte helt osant, men heller inte helt sant. Detta har föga att göra med hur mycket eller lite jag jobbar. Det finns en stor skillnad i att undervisa och att bli undervisad. Jag tänker mig en parallell där skillnaden ligger i att gå på konsert och att vara den som uppträder på konserten. Att uppträda kräver något helt annat än att vara åskådare. För mig är det ungefär så jag upplever skillnaden i att jobba och att träna själv. När jag jobbar tränar jag andra och när jag tränar så är det jag själv som får träning.

När jag tränar håller jag koll på mig själv. Jag har tid att koncentrera mig på vad min egen kropp håller på med, hur det känns och hur jag ska kunna utföra det på bästa sätt. När jag jobbar håller jag koll på mina elever, vad deras kroppar håller på med och hur de ska kunna utföra det på bästa sätt.

Veckans träning

Jag har nu tränat tre gånger inom loppet av en vecka, och det är inte ofta jag hinner träna så pass mycket. För mig är det en miniminivå som jag skulle vilja hålla för att må bra. Äntligen känner jag att jag kan sålla i tankarna, se mer positivt på tillvaron och vara mer effektiv. Det faktum att underbara mamma var här i helgen hjälpte säkert. Jag slapp därmed allt bök och stök med att antingen ha en uttråkad son som bara väntar på att man ska ha tränat färdigt eller stressa för att lämna och hämta honom någon stans före och efter träningen. Mormor är favoriten nummer ett, så det var givetvis avkopplande att ha henne som barnvakt. Att träna är ett sätt att samla energi även om träningen i sig är ansträngande, så jag önskar att jag hade tid att träna oftare.

Den bästa terapin

Jag älskar att stå på scenen, förutsatt att jag känner mig tillräckligt förberedd, men det tar inte bort effekten av att få träna.  Att stå på scenen ger en snabb, relativt kortvarig kick medan träningen fungerar mer som terapi. Perioderna då jag gick på dansutbildningar och fick träna ca 6 timmar per dag fem dagar i veckan minns jag som positiva. Perioderna då jag inte haft tid att träna mer än 3 tillfällen i veckan minns som psykiskt jobbiga perioder på ett helt annat plan. Jag har haft perioder när tiden inte har varit tillräcklig för att  både träna och göra tråkiga måsten, och dessa perioder har jag upplevt som psykiskt påfrestande. Sådana perioder har förekommit både under skoltiden och senare. Man kan ju inte undvika sådant man måste göra, men när det blir på bekostnad av den psykiska hälsan känns det inte särskilt lyckat.

Det konstiga är väl att jag är låst vid att det ska vara just en viss typ av träning. Många tycker att jag väl kunde springa eller göra något annat som inte kräver samma schematiska precision. Men att springa tycker jag är fantastiskt tråkigt och det blir inte av om jag inte har så bråttom att jag måste springa. Därför vet jag inte riktigt om det skulle få samma effekt som dansträning. Kanske ur en fysisk aspekt, men om man tänker på hur effekten ser ut mentalt tror jag det kan skilja en del. Om träningen inte är rolig, blir den inte en lika positiv upplevelse och får därmed inte samma positiva effekt. Dessutom får jag inte samma mentala stimulans av att göra något som inte kräver den koordinationsnivå som dansen gör. Koordinationen kräver tankeverksamhet på ett helt annat sätt än löpning, så de ger mig inte lika mycket att springa. Jag vet det för att jag en väldigt kort period under min ungdom gick på fotboll. Då var vi tvungna att springa en viss runda i skogen och det upplevde jag som plågsamt. När det gäller dans spelar även musik en stor roll, vilket många andra träningsformer saknar. Och så ska vi komma ihåg att dans även är en uttrycksform, inte bara en sport.

Genom att delta i ADHD-gruppen har jag lärt mig en hel del om min diagnos, men den terapi som hittills har betytt mest är dansen. Man kan säga at jag började i den terapin när jag var 11 år, så den har ju ett visst försprång rent tidsmässigt 😉

Annonser

2 thoughts on “Träning som terapi

  1. Vilket bra inlägg om träning. Fysisk aktivitet får ju så många att må bra, och är man van vid att träna och inte har möjlighet till det en period så kan jag må dåligt jag med. För 6 år sedan var jag med om en olycka och kunde inte träna på ett halvår. Det gjorde mig deprimerad. Idag vet jag vad jag mår bra av och kommer fortsätta med det i den mån jag hinner och kan. Dans är alltid något jag har velat hållt på med, och när jag får ett bättre schema ska jag börja med det. Härligt att du får dansa så mycket som du gör! Kram

    • Tack 🙂 Skönt att du förstår vad jag menar.
      Jag hoppas du kommer igång med dansen snart. Man får skapa tid, även om det är lite tajt i schemat. Så försöker jag göra så ofta jag kan, för att jag vet att det är värt det.
      Lycka till. Kram.

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s