Deadline sökes

now

Nu har jag åtagit mig mer att göra, så nu blev livet roligare och jag fick energi att beta av lite måsten. Dessutom gjorde jag något spontant som fick mig att se lite ljusare på tillvaron. Det låter så klart mer logiskt att bli glad av att göra något spontant än att få lite gjort för att man åtagit sig ännu mer sysslor. Att få ha kul emellanåt ger energi. Att ha mycket att göra kan ibland också ge energi. Det får bara inte bli för tråkigt.

Det här är en av de saker som folk verkar ha svårt att förstå. Även jag hade det. När man har ADHD har man inte ett lika lättflirtat belöningssystem, rent fysiskt, som människor utan ADHD. Kroppen utsöndrar ett ämne som gör att man känner sig nöjd. De flesta kan ju känna igen sig i att man känner sig nöjd över något man har slutfört, just för att man har slutfört det. Det kan vara disken eller något annat. Under min tid i ADHD-gruppen fick jag lära mig att vi som har diagnosen inte blir nöjda lika lätt på grund av att dessa ämnen inte utsöndras lika lätt eller i lika hög grad. Det räcker till exempel inte med att ha diskat färdigt. Därför är det vanligt att man söker efter nya kickar hela tiden.

bergochdalbana

Många med ADHD har lättare än andra att fastna i missbruk just på grund av att belöningssystemet i kroppen inte går igång förrän lite för sent. En del självmedicinerar till och med genom att använda droger. Men det är givetvis väldigt individuellt vilken typ av kick man söker och hur det tar sig uttryck.

Jag fick en kick av att spontant bjuda in mig och min son till en vän som jag inte träffat på länge, bli bjuden på mat, prata för mycket, glömma bort tiden och stanna alldeles för länge. Det var väldigt trevligt och givetvis tyckte jag att vi skulle starta projekt ihop, som om jag inte hade nog att göra redan. I efterhand kan jag se att jag inte var en exemplarisk gäst, men vi hade ju så trevligt. Och det var faktiskt inte bara jag som pratade mycket den här gången, ska nämnas till mitt försvar 😉

Den här kicken var tillräcklig för att få något väsentligt gjort på min uppsats, även om det blev gjort efter klockan 2 på natten. Men det hjälpte och uppsatsen är snart klar. Livet känns lite roligare och jag har lite mer energi, med betoning på lite på grund av sömnbrist.  Livet kan ju inte vara helt smärtfritt har jag förstått. Att vända på dygnet verkar ingå i livet för många med ADHD. Det är något jag ständigt måste jobba på att inte göra.

Konstigt nog ser jag på mig själv med olika ögon beroende på tillfälle, humör och dagsform. Jag ser dock inte mig själv som en person som har problem med att påbörja projekt som jag sedan inte avslutar, eller som tar på mg för mycket jobb. Men nu när jag läser den första meningen i det här inlägget, förstår jag att jag ändå har sådana tendenser. Och nu förstår ja varför. Jag får ju en kick av att ha något nytt och kul att se fram emot. Och när jag blickar tillbaka kan jag ju se att jag inte fullt har avslutat en enda av mina påbörjade utbildningar. Ända sedan jag började gymnasiet har jag gått ett år på en utbildning och sedan bytt eller hoppat av, även om det varit min drömutbildning. Nu har jag bestämt mig för att gå mina tre år på Universitetet utan att hoppa av. Hittills har jag klarat hälften, vilket ändå är längre än mina tidigare försök. Det får inte bli för tråkigt bara. Det vet jag. Men det jag också har insett är att det hänger på mig. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till studierna som gör att det känns roligt. Annars blir det inte roligare än den aktuella dagen, och det kan verkligen variera. Det är inte alltid lätt att hitta en bra balans, men man får det inte roligare än man gör sig. Det blir lättare att tänka positivt med det i bakhuvudet.

karta och kompassJag vet att man inte ska spara allt till sista stunden, men jag har många gånger upptäckt att jag jobbar mer effektivt under en viss press. När något verkligen måste bli klart inom en ganska snar framtid är det lättare att hålla fokus på det som ska göras. Det fungerar dock inte så bra när saker har en deadline, men tar lång tid att få färdigt. Då behövs delmål, så att man har deadlines lite då och då. Tack och lov har min uppsatskurs (som snart är klar tack och lov) varit upplagd just så. Det har varit hektiskt eftersom det har varit mycket att göra inför varje deadline, men det har hjälpt att inte bara ha ett slutdatum två månader fram i tiden. I så fall hade jag varit tvungen att strukturera de där två månaderna själv och göra egna delmål. Det hade förmodligen tagit större delen av tiden. Sådant fungerar aldrig för mig och har aldrig gjort. Om ramarna är för vida blir det bara tomt istället. Det känns ungefär som att gå vilse. Då är inte en deadline någon hjälp. Då är det snarare karta och kompass man vill ha. En deadline är till hjälp först när kartan och kompassen redan finns till hands.

Bild

Jag kanske hade behövt ha en deadline när jag spontant hälsade på min vän här om dagen. Men när man är så där spontan tänker man ju inte att man ska ställa ett larm, som ringer när det är dags att gå hem. Det skulle ju vara som Skalman, fast värre.

Annonser

Skriv din åsikt här, tack.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s